EDY

Edys hela liv var hans husse, en äldre man som tyckte mycket om sin lilla kattkamrat. Trots att Edy officiellt bara var där för att jaga möss, satt Edy oftare i husses knä och spann än på utkik efter något att jaga. Men husse blev sjuk, och resten av familjen ville inte ta hand om både husse och Edy. Vemodet i blicken hos den äldre mannen som följde med till hägnet och lämnade in Edy gick inte att ta miste på. Edy i sin tur har haft svårt att anpassa sig till den delvis högljudda och trångbodda tillvaron i hägnet. Han är en lite större, försiktig och mjuk kille. Han blir rädd bland de andra hankatterna och har dragit sig lite tillbaka från både människor och de andra katterna. Men han följer de personer som kommer länge med blicken och när någon tar sig tid för bara honom, en dag när det är lite lugnare, så ser det nästan ut som om han suckar till av lycka och han börjar spinna.

Efter att katterna fått flytta in i det nybyggda katthägnet, som ligger lite avskilt från hundarna och är betydligt större än det tidigare katthägnet, är det tydligt att Edy känner sig tryggare. Numera kommer han snabbt fram och stryker sig mot personalens ben. Edy pockar på uppmärksamhet och vill inget hellre än att bli smekt. Tar man sig tid för honom spinner han djupt, kryper upp i ens knä och följer sedan efter en lite försiktigt i hopp om lite mera kel. Han är lekfull och busar gärna med vipporna. Bland de andra katterna fungerar han bra. Edy behöver fortfarande mer än hägnlivet kan ge, där det trots allt fortfarande är trångbott och när allt, även uppmärksamheten, ska delas på många kärlekssvultna katter blir tiden alltid för kort.