DIXON

Dixon hittades tillsammans med sin bror Dante under en buske som växt upp mellan asfalten och en husvägg i Cernavoda. De var alldeles för små för att klara sig själv. Kattungarna var tufsiga i pälsen, magra och pep förtvivlat. Kanske hade de en hemlös mamma som omkommit i trafiken och de gett sig ut att söka efter henne när hungern rev i magen. Kanske hade någon grym person slängt ut dem på gatan, antingen i tron att de skulle klara sig eller för att slippa avliva dem själv. Oavsett vilket så var det ingen lämplig plats alls för små kattungar. När hägnets personal konstaterat att ingen mor eller ägare gick att hitta gick färden direkt till hägnet. Där togs de om hand av veterinären som konstaterade att det var tur att de hittats när de gjorde, för det var bara skinn och ben på de små kropparna. Trots allt det nya och allt som varit, somnade de ändå direkt efter att ha fått lite mat i magen och en varm filt kring sig.

Dixon en en försiktlig kille. För honom tar det tid att få förtroende för människor och den tiden är det ont om i hägnet. Personalen har mycket att göra och även om de försöker se alla så räcker de inte alltid till. När Dixon får i lugn och ro spana in en ny person som vänligt närmar sig, spinner hela hans lilla väsen. Han uppskattar kel, men vågar sig sällan fram till de gäster som kommer. Därför blir han heller aldrig riktigt sedd utan sitter ofta i hörnet eller leker för sig själv medan alla andra får en stunds närhet. Därför blir katthägnlivet också extra långtråkigt för Dixon, för här är det inte mycket som händer om dagarna. Vi önskar Dixon så mycket mer i livet. Det märks att han vill och att han är nyfiken på människor, och han är en väldigt snäll och rar katt. Han leker glatt med de andra katterna och fungerar bra tillsammans med dem. En snäll hund- eller kattkompis i det nya hemmet är välkommet, men Dixon kan också bo själv i en familj som har mycket tid för honom.