www.hundhjalpen.se



MARYLOU (nu MIKKA)

Ännu en hund som en tidig morgon bara ”fanns” utanför hägnet. Hade hon förts dit i skydd av mörkret av någon som ville slippa ansvaret för henne – eller hade hon lockats dit av de andra hundarnas skällande? Det händer ofta att såväl valpar som vuxna hundar placeras ut nära hägnet i hopp om att de där ska upptäckas och tas om hand. Givetvis lämnas inte någon hund åt sitt öde av personalen – utan varje stackare omhändertas och vårdas med sikte på en ljusare framtid utomlands. Nu är det Marylous tur.

Marylou är förtjust i hägnets personal samt alla snälla besökare. Hon älskar att kela och klättrar gärna upp i famnen på någon som har tid. Hon är glad och vänlig och visar på alla sätt att hon är en rar tjej som vill bli god vän. Trots hennes stora människointresse upplevs hon inte det minsta framfusig utan hon tar kontakt på ett mjukt sätt. I sin hundgrupp har hon vänner av båda könen och ställer upp på lek och spring när det erbjuds. Hon har även god förmåga att koppla av när inga aktiviteter står till buds. Rangmässigt befinner hon sig i mitten av gruppen. Till vår kära Marylou söker vi nu ett kärleksfullt hem där hon får bli en uppskattad familjemedlem med dennes alla privilegier. Det får gänra bo en pigg hundkamrat i hemmet och vi tror även att Marylou kan trivas med en katt.

Läs även våra krav och garantier.

2013: Här kommer några rader och bilder om och med vår fina lilla Mikka, fd Marylou. Hon anlände den 7 februari 2012 och anpassade sig väldigt fort, utan någon större möda från oss. Hon tydde sig till oss med detsamma vilket kändes underbart! Och att hon är kelig, märktes snabbt. Hon vill dock inte ligga i sängen eller soffan hos en för det är för varmt (!) så de stunderna varar aldrig så länge.

Saker hon inte gillar: långa föremål som skyfflar och gångstavar, nyckelknippor, cigarettrök, få klorna klippta eller smällare. Sådant som hon tycker om förutom MAT är att springa (är väldigt snabb!) och att bli jagad av andra hundar som inte kan komma ikapp henne, svalka sig i havet/sjön och sedan rulla sig i sanden, rulla i snön om vintern, jaga mullvadar, åka bil (även tåg och buss), bli klappad av barn (hon älskar barn) och sist men inte minst att leka med sin bästa kompis som också kommer från Cernavoda (mer om det vid ett annat tillfälle). Hon älskar sin "moster" och skulle så hemskt gärna vilja bli vän med hennes två katter också, men de är fortfarande lite tveksamma till det så vi får väl se hur det utvecklar sig...

Vi har också varit på träffar och mött andra rumäner som tex Malte (fd Blitz). Vi har räknat ut att de kan ha setts i hägnet för de hade vistats där samtidigt. Kanske bara inbillning men det känndes som om de hade träffats tidigare.

På samma gång som det känns som en droppe i havet, man vill ju som så många andra ha kunnat rädda alla, är vi så glada över att den här lilla tjejen har fått komma till oss och vi gör vårt bästa för att hon ska känna sig älskad och få ett värdigt liv.

Tack Hundhjälpen, för att ni finns och allt ni gör!

/Mikka's matte och husse