www.hundhjalpen.se



LUPETTA

Lupetta kommer från staden Cernavoda där hon hittades på gatan som så många andra hundar. Som ett led i kastrationsprogrammet togs hon då med till kliniken / hägnet och fick även stanna kvar där för att ges möjligheten att flytta till ett eget hem i framtiden. Lupetta var vid ankomsten eländigt mager och full av ohyra, men med en glad och busig blick i de vackra ögonen. Idag är hon i finfint skick.

Lupetta är en pigg och vacker tik. Hennes livsglädje är stor vilket märks bl.a. genom hennes härliga kroppsspråk. Lupetta är tillgänglig och social och kastar sig snabbt i den famn som är ledig. Lite kel och mys - och sedan gärna lek och bus. Detta är en aktiv och positiv tik som utan tvekan kommer att bli en härlig följeslagare i en aktiv familj. Lupetta är balanserad till karaktären och har bland de andra hundarna en ledande roll, där hon ofta är den som drar igång olika upptåg. Vi söker nu för fina Lupettas räkning ett erfaret och tryggt hem där hon får ta del av de dagliga händelserna men även erbjuds egna stunder med spännande aktiviteter. Lupetta vill väldigt gärna bo tillsammans med en snäll hundkamrat som tycker om att leka. Finns barn bör de inte vara under skolåldern.

För att ytterligare öka möjligheterna för några av våra skyddslingar att kunna få ett hem reduceras överlåtelsekostnaden för hundar som har varit en längre tid i vårt program eller som är mellan 6-8 år till 3500 kr.

Läs även våra krav och garantier.

2014:

Den 3/4 var det precis ett år sedan jag satte mig på tåget för att hämta Lupetta. Massor med fjärillar i magen och tyckte inte tåget kunde köra fort nog. Och där stod hon och väntade vid stationen, i sällskap med jourhemsmatten - min fina flicka! Julafton, födelsedag och 10 miljoner på lotto på en och samma gång. Och en liten gnutta "-Hjälp, vad har jag gett mig in på!?" förståss. Att ta på sig ansvaret för en annan individ är ju ett enormt åtagande, så lite nervositet hör till.

Jag hade i alla fall perspektivet klart för oss: Nu ska vi släppa allt gammalt dåligt, drar ett sträck över det och börjar från början. Hon ska få visa vem hon egentligen är, vad hon tycker om och vad hon är bra på. Inte sitta fast i rollen som "Stackars lilla gathund". Hon ska få bli sig själv helt enkelt. Äntligen. Visserligen får man ju kallt räkna med att hon har ett och annat ärr på insidan, precis som på utsidan, men med kunskap, uppmärksamhet, tålamod och kreativitet kan man lösa det mesta. Vi ska se framåt och utvecklas. Visst är det bittert att ha missat så stor del av hennes liv, men nu ska vi ta vara på varje dag tillsammans. Det var min inställning, och mitt löfte till henne, på vägen hem.

Och nu har det alltså gått ett år. Det har gått väldigt fort, och samtidigt känns det som att jag alltid har haft henne vid min sida. Vi har hunnit med så mycket kul och det är så oerhört roligt och givande att umgås med henne. Många långa turer i skogen och härliga cykelutflykter har det blivit, och även många kurser och andra aktiviteter. Personspår är den absoluta favoriten, men viltspår, rallylydnad och specialsök är inte så tokigt det heller. Vi har även gått bl. a. butlerdog, visuell match to sample och agility. Hon är inte bara väldigt förtjust i all form av träning och brilljerar vad vi än provar på, utan hon arbetar på ett väldigt personligt och "Lupettigt" vis. Skrattet är aldrig långt borta när hon är i farten! Hon är väldigt uppmärksam och implementerar sina nya kunskaper i de mest oväntade situationer. Ett exempel är att vår träning med tasstarget har resulterat i att hon på eget initiativ gärna trycker på knapparna på butikernas kortterminaler så fort hon får en chans. Sådan är hon, min underbara Lupetta!

Allt har förstås inte varit en dans på rosor, men så är det ju att ha djur. Inte minst när de har en del dåliga erfarenheter i bagaget. I början hade hon väldigt lite förtroende för andra hundar, och kände sig tvungen att ta i ordentligt när det var mat inblandat. Men tack vare respektfulla, signalkänsliga kompisar så kan hon nu slappna av på ett helt annat sätt. Hon vet att det räcker med en sned blick för att de ska lyssna. Självförtroendet har vi också fått jobba med, och där har olika balansövningar och liknande utmaningar varit väldigt användbart, och det är så härligt att se hur stolt hon blir när hon klarar något nytt som först verkat läskigt. När hon kom saknade hon även föremålsintresse helt, men det börjar också lossna. Greppa är nu ett av de första beteenden hon bjuder på när man presenterar ett nytt föremål, oavsett vad det är. Vi har jobbat mycket med klicker, och hon älskar det verkligen. Eftersom det är hon som styr träningen har det varit väldigt bra för hennes självkänsla och hon börjar på allvar släppa hämningarna och våga prova sig fram.

Även hennes kropp hade fått sig en och annan törn av livet, och förra sommaren började jag misstänka att hon hade ont någonstans. Hon värnade tydligt om sina kroppszoner och desensibiliseringsträningen gick inte framåt. Ordentlig veterinärundersökning och genomgång av kiropraktor visade att hon hade en gammal bäckenrotation, som dessutom gett låsningar i ländryggen och smärtsamma muskelspänningar. Laserbehandling gjorde underverk på musklerna och nu efter ett drygt halvår med regelbundna behandlingar av kiropraktor, kombinerat med massage, streching och balansbollsträning hemma är hon äntligen färdigbehandlad. Med noggrann friskvård hemma hoppas vi att hon får vara glad, stark och smärtfri länge till!

Det var litet om vårt första år tillsammans. Väl värt att fira, så i brist på ett exakt födelsedatum får detta bli hennes födelsedag. Lång skön morgonpromenad med lite ID-sök och sedan hoppa upp i sängen och väcka husse, öppna sina födelsedagspresenter och äta tårta med leverpastejfyllning. Grattis på 9:årsdagen, min lilla prinsessa, och stort tack till Hundhjälpen för att jag fick privilegiet att ta hand om denna diamant!