|
Andruska är bokstavligt talat sliten ur dödens käftar. I Bucharest finns
det otäcka Chiajna – hundarnas slutstation. Här samlas hundar infångade
i huvudstaden, i lokaler som är trånga, mörka, smutsiga och fuktiga.
Hundarna packas trångt och har ofta inte tillgång till mat och vatten –
de ska ju ändå dö. Valpar, ranghöga hundar, skadade eller gamla hundar
blandas hänsynslöst under några dagar under vidriga förhållanden.
Härifrån hämtades för två år sedan Andruska – och fick en chans till liv
tack vare SaveTheDogs. Nu vill vi ge henne ett bättre liv – i en eget
hem.
Andruska är en mycket rar tik som är lite försynt till sättet. Vi
sträcker fram en godbit och efter en mycket kort tvekan kommer hon fram
och då hon märker hur vänligt inställda vi är så slappnar hon genast av
och svansen börjar vifta. Andruska är mjuk och vänlig i sin kontakt och
förväntar sig detsamma i retur. Hon visar stor glädje över att
uppmärksammas och återkommer gång på gång för att se om mer gemenskap
kan erbjudas. Bland hundarna i sin grupp har Andruska en något
undanskymd position. Hon låter de tuffare hundarna sköta aktiviteterna
och följer med lite i bakgrunden. Hon har dock en god relation till alla
hundarna och fungerar bra i gruppen. Vi söker nu för vår kära Andruskas
räkning ett lugnt och kärleksfullt hem där denna av livet så missunnade
hund äntligen får bli viktig och omhuldad. Andruska vill väldigt gärna
bo med en snäll hundkamrat och kan även tänka sig kattsällskap. Finns
barn i hemmet bör de inte vara under skolåldern.
Läs även våra krav
och garantier.
Bilder från Rumänien |
2013-jan: Nu har vi haft vår fina Andruska i 9 månader. Jag och min sambo bor i en lantlig och lugn omgivning som visat sig passa bra för just denna tjej. Andruska är kanske en av de lite mer skygga hundarna från hägnet. Hon var 4-5 år när hon kom till oss och har varit en längre tid i hägnet. Med tanke på det, men kanske främst på hennes bakgrund, är det inte konstigt att hon var ängslig. Men att man inte skulle kunna lära gamla eller osäkra hundar något och få dem sociala är verkligen en myt! De skygga hundarna behöver bara lite mer tid och försiktigare anpassning.
Andruskas ängslighet visade sig i att hon inte ville gå nära oss, oro vid ljud och rörelser och ryggade undan. Hon är mycket reserverad för människor, även lite för husse fortfarande. Men hennes stora nyfikenhet och kontaktlängtan har blivit större och tar allt oftare över. Gradvis har hon kännt sig tryggare med mig och har gjort stora framsteg. Första tiden var svansen alltid helt under, sen helt ner, sen fick den en liten böj. Med tiden hälsades jag även av en liten viftning när jag gick upp på morgonen eller varit ute en stund. Efter ett tag kom hon fram för en klapp och gav puss på kinden. Nu inväntar hon oss alltid med glädje och förväntan. Hon kommer först fram och går
sedan till en trygg plats där hon vill att jag ska sitta och klappa henne. Där kan vi sitta länge och hon lägger sig då gärna på rygg för ännu mer mys. När vi är ute går hon numera alltid glatt och stolt med hög viftande svans. Denna förvandling är fantastisk att se!
Andruska älskar promenader och orkar gå hur långt som helst och när hon får gå i skogen eller springa fritt är glädjen total. Länge tyckte hon inte att godis var något vidare och var inte heller så på maten. Hon har nu jättebra aptit och har gått från en 15 kilos mager krake till ett starkt 20 kilos energiknippe. Hon fällde mycket i början men nu är pälsen jättefin, och fantastiskt len! Andruska har verkligen blommat ut. Hon är glad, lekfull, lyhörd och vaken. Hon kommer på inkallning och gick bra i koppel efter bara en vecka.
Hon är nog väldigt frisk, gick utan anmärkning hos veterinären, förutom tandsten som var lätt fixat. Hon verkar så klok och tacksam, hon tar aldrig vår andra hunds saker, går aldrig upp i soffor eller sängar, lätt att ha i bilen, hon förstör inget och gnäller aldrig. Skäller gör hon bara när det är berättigat, dvs. när någon är vid dörren. Hon respekterar våra parakiter, våra höns och övriga djur i området. Även om hon är spänd av sig har hon lätt för att koppla av och njuta av saker, som att rulla sig i gräset eller i snön, ligga vid brasan eller ligga i gräset på sommaren och lugnt inta allt. Inomhus är hon väldigt lugn och vill helst vara på sina trygga platser. Utomhus är hon nu helt orädd och full av självförtroende.
Hon och vår andra hund, som är född i Sverige, har inte riktigt funnit varandra som kompisar och hon håller lite distans, i alla fall inne, men de accepterar absolut varandra. Övriga hundar visar hon inget särskilt intresse för, är snäll men kan ändå säga ifrån om de blir för burdusa. För några veckor
sedan såg vi henne för första gången leka med en annan hund. Det är en av grannens småhundar som hon gradvis fått bekanta sig med och nu gillar mycket. Hon är så duktig och det är så roligt att se henne börja släppa på kontrollen, bli modigare och ta för sig.
Vi ser fram emot att få lära känna henne ännu mer och att fortsätta se henne växa. Det här har varit oerhört spännande för oss och vi har lärt oss massor.
Att adoptera en hund, men också att det blev just henne, är något av det bästa och mest givande vi gjort. Hon ger så mycket tillbaka och det är en stor lycka att få vara med om det här!
Hjärtligt tack, Hundhjälpen!
Katarina & Magnus med Andruska |
