www.hundhjalpen.se



ALRIGO

Vid järnvägsstationen i Cernavoda – alldeles invid spåren där tågen körde fram och tillbaka, hittades fyra pyttesmå valpar. De hade säkert hittat några överblivna matrester slängda av någon tågpassagerare. Många hundar dödas och lemlästas årligen av tågen – antagligen vad som hänt valparnas mamma - då det dessvärre är ett favorittillhåll för gatuhundar just för att det där finns chansen att hitta något litet ätbart. Valparna hade helt säkert inte varit i livet om de inte snabbt förts bort från det farliga området. De har fått växa upp i trygghet i hägnet bland andra ungdomar. Alrigos bror Cesare ingår nu också i Hundhjälpens adoptionsprogram.

Efter att inledningsvis ha varit en väldigt försiktig valp så har Alrigo utvecklats mycket positivt. Han tycker mycket om personalen som gärna visar honom lite extra uppmärksamhet. Som besökare får vi också ta del av små ömhetsbetygelser i form av vänliga puffar och nyfiket nosande. Alrigo har ett mjukt och trevligt sätt och sluter lugnt upp vid ens sida. Han umgås gärna med sina syskon och andra unga hundar och verkar accepteras av alla. Vi söker nu för denne charmige unge herre ett eget tryggt och kärleksfullt hem där han får fortsätta sin utveckling i positiv anda. Alrigo bor gärna med en snäll hundkamrat och kan även tänka sig en katt som sällskap.

Läs även våra krav och garantier.

2012 augusti: Alrigo var väldigt rädd de första dagarna, men han var samtidigt så nyfiken på allt. Redan andra dagen ville han utforska hela gården och gärna gå en liten bit.

Redan från första stund han träffade vår katt Rasmus så var det absolut ingen tvekan om vänskap. Det var som om de setts förut. Alrigo blir väldigt glad när Rasmus är med ute i trädgården och en bit på våra promenader.

Att ha halsband och koppel på Alrigo vänjde han sig snabbt med. Halsbandet var dock läskigt till en början när vi skulle trä på det, men vi har på det hela dagarna och tar av det på natten. Efter ett par dagar är påtagning av halsband inga problem utan han blir glad när det är dags att gå ut. Svansen står högt ute på promenaderna. Att gå i koppel var inga problem heller efter några dagar, han följer glatt med och drar inte så mycket i kopplet.

Redan efter en vecka fick han träffa Andreas föräldrars hund, en New Foundlandshund som han var lite smårädd för och skällde på. Men efter en promenad i skogen så blev Alrigo som en helt annan hund, han var inte alls rädd och var som förvandlad när han kom hem. Han vågade gå in i huset själv, annars fick man bära in honom. Han blev som sagt mycket mer modig och gick bättre i koppel efter den dagen. Det var som om han märkte att det finns andra hundar i det här landet också :)

Alrigo har inga problem i mötet med andra hundar, han blir glad när han ser dem. Lite smårädd för barn i början men det mesta av rädslan där har gått över, bara barnet är lugnt och inte är för framfusig och skriker så går det utmärkt.

Han är också mycket nyfiken på nya människor, lite smått försiktig går han mer än gärna fram och nosar. Han är väldigt kelig och vill absolut att man ska klappa och klia honom. Nu den senaste veckan har han börjat med att ta upp tassen när man slutar som om han vill säga "Men sluta inte, fortsätt!!"

Allmänt så är Alrigo mycket nyfiken, väldiiiigt kelig och glad. Tuggben är gott och leksaker är roliga. Ta husses strumpor är skoj när tvättmaskin ska laddas, om man tar hans leksaker och lägger dem i vardagsrummet så kommer Alrigo trippandes med sin lurviga svans högt upp och ska samla in sina saker till biabädden i köket. Det ska inte ligga utspritt, flocken ska vara samlad :)

/Mvh Alrigo med familj