|
Personal från hägnet gör regelbundna turer i områdena kring staden
Cernavoda. Det finns gott om små byar med mycket enkla bondgårdar. Vid
ett dike vid en sådan gård hittades Allegra tillsammans med brodern
Geraldo. Personalen stannade bilen och gick in vid bondgården men där
sade man sig aldrig ha sett de små magra valparna förut. Ofta är
nekandet bara ett sätt att slippa undan ansvaret, så det kan lika gärna
vara så att valparna fötts av en tik på gården och att man från ägarnas
sida struntat i hur det gick för dem. Valparna lastades in i bilen och
fördes till hägnet vid åsnorna, där de har fått växa upp till fina, unga
hundar.
Allegra är en trevlig bekantskap. Hon tar gärna till sig alla besökare
och uppskattar små lekar som att gömma godisbitar eller dra i snören.
Personalen vid åsnehägnet berättar att hon är dem mycket tillgiven och
utöver detta verkar bli förtjust i alla snälla människor som kommer på
besök. Allegra trivs också mycket bra med sina hundkamrater och deltar i
de lekar och bus som spontant uppstår. Det finns inga katter i närheten,
men Allegra med sitt mjuka sätt bör kunna bli kamrat även med en sådan.
Vi söker för denna härliga unga tiks räkning ett tryggt och kärleksfullt
hem där hon får bli en viktig medlem i gemenskapen. Det får gärna finnas
en glad och pigg hund i hemmet.
Bilder från Rumänien |
2012: Här kommer en liten text och bilder från Allegras första år i Sverige!
Att adoptera en liten rumäntjej är en av de bästa sakerna vi gjort tror jag, det har varit mycket svett och tårar men väldigt mycket glädje och kärlek också!
Det är idag exakt ett år sedan vi hämtade vår tjej från Arlanda. Där stod jag som ett asplöv och vankade fram och tillbaka av nervositet men också av förväntan, det var en helt egen upplevelse, finns inget man kan likna vid detta. Det var så mycket känslor inblandat och när resenären kom med hundburarna dunkade mitt hjärta så hårt, tänk då vad Allegras hjärta måste bultat som inte fattade vad som hände...
Hon var ganska försiktig, den enda hon pussade vid det tillfället var just resenären som hon givetvis kände igen!
Jag fick bära henne ut från Arlanda men när vi kom ut fick hon gå själv.
Hon var dock väldigt försiktig och ville inte uträtta något behov så vi satte oss i bilen och körde hem. Väl hemma efter 5
timmar skulle hon få träffa vår hund hemma, Alfons. Det morrades först men
sedan var det ok och Allegra sov hela natten. Vi gick upp morgonen därpå och uträttade vad hundarna skulle,
sedan sov hon hela dagen. Gissa om det var skönt att sova i en soffa!
Allegra skulle visa sig vara en väldigt framåt tjej med mycket vilja. I början var hon väldigt otålig, ville inte vara inne, det skulle hända saker hela
tiden. Hon ville inte gå i trappan in och ut ur huset (lockade med köttbullar), lät väldigt illa mot våra hundmöten
o.s.v. Nu har vi gått på nybörjarkurs och vi har märkt att Allegra tycker om att spåra och att agility nog är hennes grej. Våra hundmöten blir bättre och bättre, hon visar mer och mer tydligt att hon gillar gos och inkallning är verkligen Allegras grej! Hon har alltid velat gosa men det syns tydligare på henne nu och öronen är inte lika mycket
tillbakadragna. Hon har inte riktigt vågat visa att hon vill ha gos utan mest bara kommit och ställt sig jämte och tryckt
sig mot oss. Nu kan hon ta tassen och rispa lite på oss så vi verkligen ser henne ;)
Hon älskar uppmärksamhet och mat! Kamptrasan är riktigt rolig men de flesta leksaker
funkar. Men bäst är de som Alfons har, dessa tar hon gärna och går iväg med...
Vår lilla prinsessa är verkligen omtyckt, alla som träffar henne säger att hon är så himla vacker! Ja, vi håller med!
När vi första gången träffade Allegra pussade hon ju bara resenären men nu....ja, vi blir översköljda med pussar!
Vi är så glada att denna tjej fick komma till oss!
/matte, husse o brorsan Alfons |
