
Vi som arbetat i Rumänien en längre tid förvånas inte längre av
människors underliga resonemang. Övriga kan ha svårt att förstå hur
någon kan lämna in två små hundar till hägnet – med motivationen att man
bara inte vill ha dem mer. Valerio var bara en minst sagt pytteliten
valp (särskilt stor blev han aldrig sedan heller) och hans mamma Pam en
nätt, liten tik. Rädda var de båda två, fruktansvärt rädda för alla
människor som närmade sig. Mamma Pam överkom sin rädsla relativt fort
och fick så småningom resa till ett eget hem i Italien. Lille Valerio
behövde mer tid på sig, men har nu tack vare personalens omsorger
förstått att människor kan vara trevliga och det kan löna sig att hålla
sig i närheten.
Valerio söker självmant kontakt med våra besökare, men på ett lite
försynt sätt. När vi hukar oss ner och håller fram händerna så visar han
hur glad han blir, hoppar och skuttar glatt. Små, med betoning på små,
godbitar tas gärna emot och Valerio försöker sedan följa efter en
runtomkring i hägnet. Han fäster sig mycket snabbt vid en person som
visar sin välvilja, vilket gör att han kommer att snabbt knyta an till
sin favoritperson i det nya hemmet. Han trivs bra med de andra små
hundarna i sin grupp och har även utan problem umgåtts med hägnets
katter. Vi söker till rare, lille Valerio ett lugnt och tryggt hem där
han får komma till sin rätt och sprida glädje omkring sig. Det bör inte
finnas barn under skolåldern i hemmet men en kamrat i form av en liten
hund eller en katt vore mycket uppskattat. Valerio kan också tänka sig
att bo som ensam hund och bli riktigt bortskämd, under förutsättning att
husse / matte tillbringar mycket tid med honom.

Bilder från Rumänien |