|
Vid sjukhuset i Cernavoda har det alltid levt grupper av hundar. Emellanåt
klagar besökande på de framfusiga hundarna (de är vana att få lite
godbitar) och en grupp måste flyttas till hägnet. Elisa flyttades då man
plötsligt upptäckte att hon i ett buskage hade fem små valpar, vilket hade
blivit ett ovälkommet tillskott till den redan för stora gruppen kring
sjukhuset.
Elisa är en mycket trevlig hund-dam. Hon är till karaktären mycket
balanserad och läser noga av sin omgivning för att kunna anpassa sina
aktiviteter. Elisa är social och vänlig, en tik som mycket gärna söker
kontakt och behåller kontakten. Hon följer en tillgivet för att se om mer
roligheter kan tänkas erbjudas. Dagarna har ett varierande innehåll,
ibland leker Elisa med de andra hundarna – ibland är hon nöjd att bara
iaktta. Ligga i solen nu på våren är en höjdare. I hundgruppen har Elisa
en mellanposition vilket gör att hon kan umgås med de flesta hundar. Hon
har även träffat hägnets katter och inte visat någon aggression. Vi söker
nu till verkligt snälla Elisa ett tryggt hem där hon får bli en älskad
familjemedlem. Det får gärna finnas en trevlig hundkamrat i hemmet.
Bilder från Rumänien |
|
2010: Nu har Elisa varit hos oss en månad. Det är en cool katt, som vi fick hem, som tassar omkring i lägenheten. När jag skriver detta kan jag inte fatta hur fort hon har anpassat sig till småstadsliv. Det är bara en månad sedan hon inte vågade gå i trappor, la sig ner när vi skulle promenera, inte visste vad tuggben var, inte vågade äta när vi var i köket, och hukade när vi gjorde hastiga rörelser.
Den 4 augusti hämtade vi en mycket trött hund på Arlanda. Hon sov i sin bädd i baksätet och lockades mycket motvilligt ut för en bensträckare på en skogsväg halvvägs till Växjö. Efter sex timmars bilfärd bar vi upp henne till köket där hon fortsatte att sova. I tre dagar lämnade hon knappt korgen förutom korta turer till matskålen. Hon lyfte bara marginellt på huvudet och viftade lite på svansen när någon klev över henne för att nå diskbänken. Klappade man henne på magen somnade hon om. Efter några dagar upptäckte hon också att lägenheten har flera rum och började gå på små inspektionsturer. Som ni ser på bilderna gillar hon numera att sova i sin korg, i gästsängen, i köket, i vardagsrummet och i hallen...
Med jämna mellanrum bar vi ut henne för att gå små promenader; de blanka stentrapporna i vår trappuppgång visade sig bara vara för mycket. De första promenaderna bestod av att Elisa och jag begrundade vårt öde, likt Ferdinand, på en gräsplätt under ett träd. Elisa satt, låg på mage, låg på rygg, luktade på gräset och tittade på bilarna. Inget förmådde henne att röra sig från sin utkikspost. Snart fattade hon dock galoppen och nu älskar hon att promenera. Hon håller för närvarande på att märka upp Växjö som sitt revir, mycket noggrant och metodiskt.
Veterinärbesiktningen gick hon igenom utan anmärkning och veterinären kunde konstatera att hon är en mycket frisk hund. Med god aptit skall tilläggas. Numera är hon helt legal: registrerad och försäkrad som blandras. En kompis till mig berättade dock att Elisa ser ut som en korthårig version av en bosnisk hundras som kallas Barak. Elisa, alias ”Obama”, bryr sig dock inte om sådant utan fortsätter lugnt att lukta på lyktstolpar.
Andreas och jag vill passa på att tacka Hundhjälpen som har gjort det här möjligt
och personalen i Cernavoda som har tagit hand om Elisa under alla år.
/Vänliga hälsningar Anna Alexandersson |
