
Consolata hittades i utkanten av Cernavoda. Ingen vet varifrån hon kom. En
del hundar vandrar långa sträckor för att söka mat, andra slängs ur bilar
långt hemifrån för att ägarna inte vill de ska hitta tillbaka hem.
Consolata upptäcktes av personal från hägnet som genast stannade till då
de såg att hon var omärkt. Consolata fick följa med till hägnet där det
konstaterades att hennes allmäntillstånd var mycket dåligt och att hon var
svårt uttorkad. Idag strålar hon av hälsa.
Consolata är nog det snällaste och goaste man kan tänka sig i hundväg. Hon
är stillsam till karaktären, mycket vänlig och mjuk. Consolata älskar
närhet och kel och skulle nog kunna sitta stilla och njuta hur länge som
helst. Hon är inte det minsta framfusig utan värdig och balanserad. I
hundgruppen har hon en något tillbakadragen roll och är nöjd med det. Hon
har heller inga problem med att vistas kring hägnets katter. Vi söker till
underbara Consolata ett tryggt hem där det finns vänlighet och mysstunder
i överflöd. En snäll hund- eller kattkompis vore trevligt.

Bilder från Rumänien |
2009:
Här kommer en julhälsning från Kerstin.
Hon har nu redan bott hos oss i åtta månader, denna underbara hundtjej.
Beskrivningen om henne från Hundhjälpens hemsida stämde bra - hon kan
sitta stilla och bli klappad hur länge som helst. Slutar man kommer det
fort en tass och puttar på en så man förstår att man måste fortsätta. Är
det någon av katterna som blir klappad kommer Kerstin fort och knör sig in
mellan. Hon vill helst ha all uppmärksamhet själv. Katterna och hon funkar
annars hur bra som helst ihop nu. I början morrade hon på dem om de kom
för nära men nu är det inga som helst problem. Hon nosar lite på dem och
kanske slickar till dem som hastigast, men hon vill inte vara med dem.
Katterna däremot gillar henne. De vill gärna komma fram och stryka sig.
Betty, yrväderkatten, brukar också leka med hennes svans, eller vältra sig
över henne, t ex över ansiktet. En gång hängde Betty sig i Kerstins bakhas
och bet Kerstin i hälsenan. Det måste ha gjort ganska ont på Kerstin, men
hon bara tittade på oss som om hon frågade oss hur hon skulle reagera.
Många frågar vilken ras hon är för de tycker att hon är så vacker. Hon är
verkligen en skönhet. Är det någon som vet vilka raser hon kan ha i sig?
Det verkar finnas många hundar som ser ut som Kerstin på hundhemmet.
Kerstin är fortfarande lite rädd för andra hundar. Det är bara ett fåtal
hon gillat direkt. Mot hundar som är större än henne brukar hon nästan
alltid visa tänderna och morra på. Mindre hundar går det bättre med. Den
sista tiden har hon även gjort framsteg med vissa större hundar hon
träffat förut. Hon är annars en dominant hunddam som håller svansen högt
för det mesta. Därför är det kanske inte alltid av rädsla som hon avvisar
andra hundar.
Vi har gått lydnadskurs med henne under hösten, vilket hon tyckte var
mycket roligt. Hon var redan ganska duktig på att komma när man ropade på
henne. Sitt, ligg och tass kunde hon även innan, men ville helst bara göra
det när hon blir mutad med godis. Vi märker att Kerstin vill vara till
lags men det märks att hon är van att klara sig själv. Hon kör nog lite
med oss trodde kursledaren men det kan hon gott och väl få göra efter att
ha levt ett tufft liv. Annars var kursledaren imponerad av Kerstin över
hur lugn och snäll hon var och att hon hade ett tydligt kroppspråk.
Hon vill alltid vara nära och omkring våra fötter. Därför har hon ibland
råkat ut för att bli trampad på. Då är det som att hon tror att vi
straffar henne för något. Hon skriker till högt, även om det bara är
pälsen som hamnat under foten. Efteråt är hon jättefjäskig. Det är något
som känns ganska jobbigt. Vi vill ju inte att hon ska tro att hon måste
vara oss till lags för att vi inte ska göra henne illa. Kanske har hon
råkat ut för saker som gatuhund och som alltid kommer vara ett själsligt
ärr.
Kerstin tycker även att barn är läskiga. Vi låter i stort sett bara barn
med hundvana hälsa på henne. Barn som låter henne komma fram i sin takt.
Men egentligen finns det endast en tjej som hon verkligen litar på. Barn
har kanske varit elaka mot henne eller så är det bara att hon är ovan att
träffa barn. För Kerstins egen skull hoppas vi att hon kan lära sig att
barn inte är så farliga.
På nätterna kommer Kerstin ofta upp i sängen och vill gärna ”ligga sked”.
Nära ska det vara och vi ska hålla om henne. I skrivande stund ligger
hjärtat här vid fötterna och sover. Vi är så glada över henne och att det
just är vi som fått lära känna henne.
/Hälsningar från Sofie, Henrik, Alfons, Betty och Kerstin |