www.hundhjalpen.se



CONSOLATA (nu KERSTIN)

Consolata hittades i utkanten av Cernavoda. Ingen vet varifrån hon kom. En del hundar vandrar långa sträckor för att söka mat, andra slängs ur bilar långt hemifrån för att ägarna inte vill de ska hitta tillbaka hem. Consolata upptäcktes av personal från hägnet som genast stannade till då de såg att hon var omärkt. Consolata fick följa med till hägnet där det konstaterades att hennes allmäntillstånd var mycket dåligt och att hon var svårt uttorkad. Idag strålar hon av hälsa.

Consolata är nog det snällaste och goaste man kan tänka sig i hundväg. Hon är stillsam till karaktären, mycket vänlig och mjuk. Consolata älskar närhet och kel och skulle nog kunna sitta stilla och njuta hur länge som helst. Hon är inte det minsta framfusig utan värdig och balanserad. I hundgruppen har hon en något tillbakadragen roll och är nöjd med det. Hon har heller inga problem med att vistas kring hägnets katter. Vi söker till underbara Consolata ett tryggt hem där det finns vänlighet och mysstunder i överflöd. En snäll hund- eller kattkompis vore trevligt.

2009: Här kommer en julhälsning från Kerstin.

Hon har nu redan bott hos oss i åtta månader, denna underbara hundtjej. Beskrivningen om henne från Hundhjälpens hemsida stämde bra - hon kan sitta stilla och bli klappad hur länge som helst. Slutar man kommer det fort en tass och puttar på en så man förstår att man måste fortsätta. Är det någon av katterna som blir klappad kommer Kerstin fort och knör sig in mellan. Hon vill helst ha all uppmärksamhet själv. Katterna och hon funkar annars hur bra som helst ihop nu. I början morrade hon på dem om de kom för nära men nu är det inga som helst problem. Hon nosar lite på dem och kanske slickar till dem som hastigast, men hon vill inte vara med dem. Katterna däremot gillar henne. De vill gärna komma fram och stryka sig. Betty, yrväderkatten, brukar också leka med hennes svans, eller vältra sig över henne, t ex över ansiktet. En gång hängde Betty sig i Kerstins bakhas och bet Kerstin i hälsenan. Det måste ha gjort ganska ont på Kerstin, men hon bara tittade på oss som om hon frågade oss hur hon skulle reagera.

Många frågar vilken ras hon är för de tycker att hon är så vacker. Hon är verkligen en skönhet. Är det någon som vet vilka raser hon kan ha i sig? Det verkar finnas många hundar som ser ut som Kerstin på hundhemmet.

Kerstin är fortfarande lite rädd för andra hundar. Det är bara ett fåtal hon gillat direkt. Mot hundar som är större än henne brukar hon nästan alltid visa tänderna och morra på. Mindre hundar går det bättre med. Den sista tiden har hon även gjort framsteg med vissa större hundar hon träffat förut. Hon är annars en dominant hunddam som håller svansen högt för det mesta. Därför är det kanske inte alltid av rädsla som hon avvisar andra hundar.

Vi har gått lydnadskurs med henne under hösten, vilket hon tyckte var mycket roligt. Hon var redan ganska duktig på att komma när man ropade på henne. Sitt, ligg och tass kunde hon även innan, men ville helst bara göra det när hon blir mutad med godis. Vi märker att Kerstin vill vara till lags men det märks att hon är van att klara sig själv. Hon kör nog lite med oss trodde kursledaren men det kan hon gott och väl få göra efter att ha levt ett tufft liv. Annars var kursledaren imponerad av Kerstin över hur lugn och snäll hon var och att hon hade ett tydligt kroppspråk.

Hon vill alltid vara nära och omkring våra fötter. Därför har hon ibland råkat ut för att bli trampad på. Då är det som att hon tror att vi straffar henne för något. Hon skriker till högt, även om det bara är pälsen som hamnat under foten. Efteråt är hon jättefjäskig. Det är något som känns ganska jobbigt. Vi vill ju inte att hon ska tro att hon måste vara oss till lags för att vi inte ska göra henne illa. Kanske har hon råkat ut för saker som gatuhund och som alltid kommer vara ett själsligt ärr.

Kerstin tycker även att barn är läskiga. Vi låter i stort sett bara barn med hundvana hälsa på henne. Barn som låter henne komma fram i sin takt. Men egentligen finns det endast en tjej som hon verkligen litar på. Barn har kanske varit elaka mot henne eller så är det bara att hon är ovan att träffa barn. För Kerstins egen skull hoppas vi att hon kan lära sig att barn inte är så farliga.

På nätterna kommer Kerstin ofta upp i sängen och vill gärna ”ligga sked”. Nära ska det vara och vi ska hålla om henne. I skrivande stund ligger hjärtat här vid fötterna och sover. Vi är så glada över henne och att det just är vi som fått lära känna henne.

/Hälsningar från Sofie, Henrik, Alfons, Betty och Kerstin