www.hundhjalpen.se



CAROLA (nu SORINA)

Carola och hennes två syskon hittades som små valpar i ett dike i utkanten av Cernavoda. Personalen från hägnet frågade runt efter mamman, men hon verkade inte ha existerat i det området. Valparna hade antagligen dumpats av någon som inte ville veta av dem. Trots det fria kastrationsprogrammet är det privata ägare som inte vill samarbeta med resultatet att ännu fler oönskade hundar kommer till världen. Carola´s syskon har fått egna hem i Italien och nu väntar även hon på sin resa till ett bättre liv.

Carola är en glad och valpig tjej. Hon är väldigt nyfiken och kommer genast fram för att undersöka människor och deras väskor. Får hon kravlar hon gärna upp i famnen en stund, men sedan pockar leken på och Carola beger sig till sina kamrater för lite spring och bus. Hon är en balanserad, klipsk och mycket vänlig tik som säkerligen kommer att bli en härlig familjehund. Vi söker nu till Carola ett tryggt hem, gärna med en hundkamrat då hon älskar leksällskap. Carola trivs även med katter.

2009: Sorina har nu varit hos oss lite mer än en vecka. Efter en lång bilfärd från Arlanda till Skåne så kom Ina (som hon kallas) till sist till sitt nya hem. Där fick hon lugnt och stilla ta kontakt med sina nya hundkompisar, Alex (f.d. André) också rumän och vår lilla Cavallier Fanny, genom att vi gick en liten runda tillsammans. Till sist så fick alla hundar komma in i huset. Ina uppvisade en helt annan sida än Alex när hon släpptes in i huset. Hon skulle undersöka precis allt, inga tveksamheter överhuvudtaget.

I Ina så finns det knappt några misstänksamheter alls utan hon verkar vara en riktigt stabil, mjuk och glad hund men med lite skärpa i sig. Hon är enormt framåt och människovänlig hund. Ina har aldrig hört dammsugare, slipmaskin eller barn som hoppar och stojar runt en pool men detta är inget som bekymrar henne utan hon ligger lugnt kvar och sover eller kommer glatt och intresserat fram och ska undersöka vad det är för något spännande. Jag märkte också att hon knöt an extremt snabbt till vår familj och att huset var hennes nya hundkoja och trygga borg. Jag vågade därför redan efter 2 dygn att släppa henne på vår inhägnade tomt, först med spårlina och när jag sedan märkte att hon inte hade några flykttendenser alls så vågade jag koppla loss.

Alex har nu fått en lekkompis (fast undrar om det inte kan vara tvärtom) med Ina som kan leka på hans villkor. De kan rusa runt på våra stora tomt för att sedan slänga sig ner utmattade på gräset och vila ett tag innan det är dags för ny jaktlek. Det är så härligt att se Ina sträcka ut sina ben, hon ser ut att njuta något enormt. Att släppa henne utanför tomten ligger dock längre fram, inte för att hon är en rymmare utan för att hon går mer sin egen väg ifall hon vill, så lydnaden får vi jobba på.

Allting har gått som sagt bra men visst så har Ina också haft lite olater som vi har fått jobba bort och som vi håller på att jobba bort. Ina vaktade sin liggplats väldigt mycket de första dagarna om katterna gick förbi eller hundarna vilket jag fick berätta för henne att så gör man inte i denna flock. Det är i och för sig inget konstigt att hon gör så eftersom det har varit en egenskap som hjälpt henne att överleva i hägnet. I takt med att Ina märkte att de andra hundarna inte svarade upp och att det inte tjänade något syfte längre så har denna egenskap inte visat sig på de sista 5 dagarna. Det vi däremot håller på att jobba frenetiskt med är att få bort hennes kissande inomhus och det går det med vad tiden lider. Det gäller bara att ha 100% kontroll över henne så att hon inte ges möjlighet att göra det inne utan att det mycket roligare att kissa utomhus.

Ina verkar vara en fantastisk hund för vår familj. Hon är hur snäll som helst mot barnen och tar kontakt med dem på ett bra sätt. Alex och hon har funnit varandra och vår gamla Cavallier är glad för att Alex har funnit en lekkompis så slipper hon bli utsatt för hans lekinviter som hon tycker är lite läskiga. Tack än en gång Hundhjälpen för en fantastisk hund där vi ska göra vårt bästa för att låta henne vara hund och få den stimulans en hund behöver.

Johan och Ulrika