|
Rita låg och tryckte under några buskar i Cernavoda. Hon hade antagligen blivit väldigt skrämd då det krävdes en hel del lock och pock för att locka fram henne, lyfta upp henne i famnen och sedan bära i väg henne till säkerheten i hägnet. Näringsrik mat och god omvårdnad gjorde underverk med Rita som nu är en vacker tik på ca 1½-2 år.
Rita är mycket mjuk och vänlig till karaktären. Hon vill gärna bekanta sig men det sker på ett lite försiktigt sätt. När hon känner sig välkomnad och trygg riktigt lyser ögonen av glädje. I hundflocken har Rita en lite tillbakadragen roll, men är med i leken bland de snälla hundarna. Vi söker nu för Ritas räkning ett lugnt och stabilt hem där hon får återuppbygga sitt lite tilltufsade självförtroende. Det gör inte finnas barn under skolåldern i hemmet, men gärna en snäll hundkompis.
Rita är bränd över nosryggen med glödande järn - en gammal romsk "tradition" som anses "härda" hunden".
Bilder från Rumänien |
|
Idag har Rita varit här hos oss i en veckas tid och allt har gått över förväntan. Hon kom bra överens med våra andra två hundar redan från början, har varit i princip rumsren från dag ett (bortsett från tre små olyckor under den gångna veckan) och hon är glad hela tiden!
Vi har lämnat henne ensam med de andra hundarna några gånger då vi varit tvungna att hämta post eller handla mjölk men då har hon bara legat och sovit. Hon tyr sig till oss väldigt mycket och vill gärna ha koll på var vi är någonstans. Hon ligger gärna och sover i dörröppningar om vi befinner oss i olika rum för att kunna ha koll på oss båda. När vi masserar henne blir hon alldeles salig och somnar nästan.
Idag duschade vi henne för första gången och jag måste erkänna att jag trodde att hon skulle ge oss en brottningsmatch vilket våra andra hundar brukar göra. Men ack vad jag bedrog mig! Det var lite läskigt i början men när vi började schamponera in henne så satt hon helt lugnt med halvslutna ögon och verkade till och med njuta av det! Hon kommer bra överens med andra hundar och tjejer som vi träffar på våra korta promenader men karlar är hon väldigt misstänksam mot. En annan sak hon varit misstänksam mot de första dagarna var dörröppningen till ytterdörren. Vi fick locka henne igenom den med godis i början men numera travar hon glatt igenom, redo för att busa i snön.
Rita sover antingen på en filt nedanför sängen eller i sängen tillsammans med oss. Varje morgon har vi vaknat av att det varit ”brottningsmatch” mellan Rita och Luna, vår Schipperke-tik. Om några månader ska vi gå en kurs här i Lannavaara för lite socialträning och testa spår mm. Just nu håller vi på att göda upp Rita eftersom hennes midja är lite väl smal. Hon är som ett barn som måste smaka på allting för att ”lista ut” vad det är för någonting; strumpor, prydnadskuddar, fjärrkontroller, mattes kläder. Men hon släpper allt på en gång.
Det känns overkligt att någon slängt ut Rita på gatan. Hon är så tillgiven och kärleksfull att jag blir tårögd bara att tänka på det. Första gången jag såg henne på bilderna på Hundhjälpens hemsida insåg jag att det var min hund som väntade på mig i Rumänien!
Jag är så tacksam för all feedback jag fått av Linda, min kontaktperson Helen, samt alla andra adoptörer på Forumet där jag kunnat ventilera oro, ställt frågor och få ta del av allas erfarenheter både innan och efter att ha hämtat hem Rita.
Jag kan rekommendera Hundhjälpen till alla som funderar på att adoptera en hemlös hund!
/Susanne |
