www.hundhjalpen.se



GOLDA (nu MAJA)

Ett promenerande par i staden Medgidia såg Golda bli påkörd av två bilar. Hon slungades iväg genom luften, men mirakulöst nog var hennes enda skada ett brutet framben. Man ringde genast till kliniken som skyndsamt hämtade Golda.

Golda är en liten golden/labbe-liknande tik på ca 3 år. Hon är väldigt snäll och mild till karaktären, lite åt det försiktigare hållet. Golda trivs bra bland de andra hundarna och har även träffat katter utan problem. Hon är en hund man bara måste tycka om. Vi söker nu till Golda ett lugnt och stabilt hem utan småbarn. Det får gärna finnas en hundkompis i hemmet eller varför inte en katt. Vi tror Golda kommer att bli mycket tillgiven.

Golda är kastrerad. Hennes framben har läkt ihop fint och hon har inga större men efter skadan, förutom en lätt hälta men vi har ändå valt att betrakta Golda som en av våra handikappade hundar.

Då Golda är en av våra handikappade hundar gäller särskilda villkor för överlåtelsen, läs mer här.

Jag hette Golda tidigare, men nu heter jag Maja. Min nya mamma ville egentligen att jag skulle heta Gullan, men min nya storebror som är 19 år sade blankt NEJ! Nu har dom löst det så att jag heter Maja-Gull. Maja när Sebastian min tvåbente storebror ropar och Maja-Gull när min mamma ropar. Jag bryr mig inte om vilket av dessa namn som används, när jag hör en vänlig röst så kommer jag direkt!!!!

Jag kom till Sverige lördagen den 16 februari och om jag redan då hade känt till hur fantastiskt mitt liv skulle bli så hade jag rusat ut ur min bur. Men, jag visste ju inte så jag tog hjälp av lite köttbullar och vänliga röster och vips så var jag på väg mot nya äventyr i en bil tillsammans med min mamma, Sebastian och min fyrbente goldenstorebror (snart 7 år) Pompe. Mot Falun.

Jag sov mestadels efter den långa och tröttsamma flygturen, men då och då fick jag sträcka på benen och bra var att jag fick vatten och lite mat. Jag var faktiskt lite hungrig och framför allt törstig efter alla nya intryck och många timmars restid.

När jag äntligen kom fram till mitt nya och fantastiska hem så var jag så sömnig att jag inte gjorde så mycket mer än att lägga ner huvudet dit jag blev buren, min korg med nytt täcke och kudde.

Allt är faktiskt fantastiskt i mitt nya hem, jag gillar dom stenhårt och trots att jag inte är så bra på svenska språket ännu så har jag förstått att orden dom hela tiden säger till mig är mycket bra att få höra- 'vi älskar dig'.

Jag har varit i Sverige ett par veckor nu och jag stormtrivs. Ibland är det faktiskt svårt att förstå att allt det goda (i matskålen) och vänliga finns kvar nästa dag och inte bara är en dröm...

Till en början var det lite svårt att sova en hel natt, jag vaknade upp mitt i natten och blev orolig då jag inte riktigt förstod var jag befann mig. Var ju inte heller van vid att bo i ett stort hus med många rum och väggar samt massor med prylar runt omkring. Men, det löste sig också väldigt bra. Min mamma förstod mitt dilemma och hon avgränsade utrymmet (rummet) nattetid så att det inte var större än den bur jag bott i den senaste tiden. Hon ställde också min korg i ett hörn så att jag hade koll på läget, man vet ju aldrig vad som lurar bakom ryggen ( så var det ju när jag valde sovplats som hemlös vovve). Jag hade också en nattlampa tänd de första nätterna.

= Nu fungerar nätterna kalas.

Att kissa och bajsa ute var inte heller något som fungerade till en början, inte heller helt okey idag. När det regnar eller framförallt snöar då kan jag tycka att det är bättre att vänta tills jag kommer in. Men, oftast så säger jag till idag eller så förstår min familj när det är dags. Eftersom min nya miljö var lite läskig till en början så gick jag en och samma runda ute och nosade in mitt revir där kunde jag göra från mig det ena och det andra.

Nu är jag trygg i min nya inne- och utemiljö trots att speglar var hemska till en början. Jag har ju aldrig sett mig själv i en spegel tidigare. Jag trodde ju att det fanns andra som jag i huset, trots att jag aldrig såg skymten av dem annars i huset - bara i speglarna. En annan grej som var läskigt var alla mjuka mattor, tidningar var jag ju van vid, en naturlig madrass för mig i bästa fall, men att sjunka ner med tassarna i något så mjukt det var lite konstigt. Idag är det bara skönt!

Om maten då?! Jag älskar mat och min mamma har köpt ett foder med extra mättnadskänsla som hjälper mig att vara mätt och låta bli att sukta efter innehållet i kylskåpet och det som ev finns på bordet - jag kan ju hoppa jag om det skulle behövas. Tuggben är min absoluta favorit, men eftersom jag är så ivrig inför det goda och nya så får jag lätt problem med magen. Nu är det minsann restriktioner på tuggisar, speciellt sent på kvällen eftersom ingen i min familj vill springa ut med mig nattetid när min mage ger ljud ifrån sig.

Slutligen några ord om min nya hundbrorsa, Pompe. Hundhjälpen tillsammans med min nya familj har verkligen lyckats para ihop oss på ett superbra sätt. Pompe är som jag lite försiktig och han blir så glad när han får vara stor och betydelsefull inför mig. Då tycker han om mig ännu mer och tar god hand om mig på alla sätt och vis. Genom honom så lär jag mig också allt det nya snabbare. Jag kan ju inte så bra svenska ännu så då tittar jag på Pompe och gör som han gör - då blir det rätt. Jag kan redan sitta och vänta på maten och kommer alltid på inkallning - speciellt när det blir belöning.

Ett sista ord från mig, en hellycklig vovve som äntligen fått ett liv jag med många andra borde ha fått för länge sedan och nu äntligen fått. Våga göra som min familj, ta hand om en sådan som jag, en vovve som gör allt för att göra det bästa och vara en bra familjemedlem.

Hälsningar från Maja- Gull och Siw