www.hundhjalpen.se



CLYDE (nu PEPPE)

 
Ålder: 7 år (nov 2008)
Kön: Hane
Höjd: 27 cm
Längd: 35 cm
Hals: 23 cm
Vikt: 4-5 kg
Kastrerad: Ja
   
Bakgrund: Adoptionsinformation
Bilder: Från Rumänien
Film: ---
   
Intresseanmälan: ---
För mer information: ---
   
Ankom Sverige: 2008-12-11
Bilder ankomst: ---
Bilder: Från Sverige
Text: Från Sverige
   
   
Facebook: Dela på Facebook
Tipsa: ---

 



Clyde och kamraten Bonnie har antagligen haft en ägare. Då hundarna nu blivit till åren och Clyde dessutom är blind ville man troligtvis inte längre ha kvar dem. En natt kastades båda de små över muren in till hägnet i Cernavoda. Paret landade i en av de större inhägnaderna full med upprörda hundar. Småttingarna skulle nog inte ha överlevt om inte Clyde med sitt mod lyckats hålla de andra hundarna borta. Bonnie och Clyde är oskiljaktiga.

Clyde är en väldigt liten grabb. Han är mer social och tillgänglig än kamraten Bonnie. Han stöttar henne i alla lägen och vi förstår att hon är mycket viktig för honom. De båda hundarna kommer endast att placeras tillsammans. Vi söker nu till detta rara par med speciella behov ett mycket lugnt och tryggt hem där det inte finns barn under tonåren. Finns andra djur måste de vara mycket snälla. Hemmet bör ligga i lugn miljö och ha en egen uteplats / trädgård där hundarna kan ströva runt utan stress. Vi hoppas på detta sätt finna ett hem där Bonnie och Clyde kan få tillbringa sin ålderdom i åtnjutande av kärlek, god mat och varsin mjuk bädd. Vi har för det rätta hemmet ett speciellt överlåtelsepris.


Bilder från Rumänien
   




Ankomstbilder från Arlanda

 





Bilder från Sverige

Bonnie (nu Moa) och Clyde (nu Peppe)

Tillsammans med Rico





Text från Sverige

2009 jan: Nu har vi mer eller mindre landat. Vi hämtade våra nya familjemedlemmar en torsdagkväll i mitten av dec-08. Planet kom in som planerat men sedan så brast rutinen hos markpersonalen på Arlanda så väntan blev väldigt lång innan våra nya hundar äntligen kom ut till ankomsthallen. Otroligt dåligt av Arlandapersonalen!

Oj så små de var... men trots sin litenhet så försvann det ner en ansenlig mängd köttbullar i deras gap. Halsbanden för liten hund som inköpts för tillfället var alldeles för stora för dem, tur att jag även köpt små halsband för katt. De passade perfekt.

Hemfärden gick bra… De satt i baksätet hos min dotter Alicia hela vägen.Väl hemma så gick vi en liten promenad allihopa, även Rico, så de fick en möjlighet att sniffa och hälsa på varandra på neutral mark..

Moa & Peppe hade helt klart aldrig gått i koppel tidigare så i början tog jag ut dem en i taget för annars så försökte de i panik backa sig ur kopplet/halsbandet åt var sitt håll... lite stressigt ...vem ska jag rädda från strypning först?

De lärde sig att gå i koppel väldigt snabbt...så nu går vi ut allihopa tillsammans vilket är trevligt. En sak är säker… koppel/rep har varit något mycket negativt för dessa små raringar… för i början när kopplet kom fram så lade de sig ner vettskrämda och skakande... men nu är det andra ord i skällan. Svansarna går som små propellrar och de skuttar runt som små tokar då de ska få gå ut. De är lite försiktiga då jag ska kroka fast kopplet i halsbandet men glädjen går inte att ta miste på..

De älskar sina promenader. De hänger med på Ricos alla promenader utan problem. Trots att Peppe är blind så klarar han sig otroligt bra. Moa med sina korta ben håller god fart… vill även springa lite. Bara då det varit snö har hon haft lite jobbigt med framfarten. Vilken tur att vi inte har haft så mycket av det i år.

Katterna har de jagat vilt i början, men nu har bägge förstått att vi är en stor familj där alla har sin plats.

Även att de varit väldigt taggade mot snälla Rico… Oj så mycket skäll och smånyp han fått av dessa två "råttor"...men även det är mycket bättre nu.

De fick leksaker i julklapp. Så underbart att se hur Rico och Peppe leker som valpar med dessa grejer...Moa ser på ..hon är trots allt en äldre dam...

Allt har verkligen börjat falla på plats...De följer med till stallet… allihopa tillsammans eller bara en i taget...lite egentid med matte...

Vi hoppas få några härliga år med dessa gamlingar. 

Tack för allt stöd och goda råd!!!

/Lotta, Alicia och Nookie med Rico, Moa och Peppe, Fox & Elvis (katterna)



2009 feb: Här går livet som på räls. Rico har fått sig en flickvän...Moa. Hon har klart visat att hennes hjärta numera tllhör Rico, men vem är förvånad??!!!

Rico, Moa och Peppe lever ihop som en sammansvetsad liten flock numera, tillsammans med katterna Fox och Elvis.

Peppe leker så alla mjukisdjur måste lagas eller bytas ut mot nya. Stoppningen flyger all världens väg under hans vilda lekar. Han är väldigt mattekär, följer mig överallt. Älskar att ligga i knät och gosa, han har ett speciellt "knorrmorrande" då han njuter av kelet. Känner man honom inte kan det nog vara lite skrämmande.

Även Peppe kan ett par kommandon, men det sitter lite längre in att göra dem. "Sitt" fungerar ibland. Det över vi mycket på vid mat och då det ringer på dörren. För då är han helt tokig men han har börjat att lyssna på "Tyst" och "Nej".

Idag kunde jag öppna dörren och han och Rico satt snällt och väntade tills jag sa att det var okey att gå fram och hälsa. Så vi gör våra framsteg. Peppe och maten... ja det är en historia för sig. Han äter som att det är det första han fått på år och dagar, men jag försöker träna bort det för resultatet är en dålig mage. Nu har han börjat förstå att han inte får ta Ricos och Moas mat efter att han gluffsat i sig sin portion, men han håller sig nära...

Ute går han i koppel då hans syn är endast lite ledsyn, men han älskar också våra sköna promenader och att få hälsa på andra hundar om det går lugnt till. Vi tränar att gå fint i kopplet. Han går jättefint i det ända tills han känner att vi är på väg hem igen, då drar han för kung och fosterland.

/Hälsningar Lotta




 

© Hundhjälpen