|
2008: I mitten av November hämtade vi hem Laban. Han
kom i stor bur till Alvik (flygplatsen i Umeå) och det enda man såg var
hans roliga svans som viftade som en propeller. Där vilade inga
ledsamheter och han var inte det minsta rädd. Köttbullarna var ju helt
perfekta till denna lilla herre som är sååååååååå charmig.
När halsband och koppel var på så gick han med bestämda steg genom de
automatiska dörrarna utan att tveka det minsta. Han kissade på några
buskar utanför flygplatsen och allt verkade vara honom bekant. Han låg i
mitt knä under bilresan och var helt lugn. När vi så var hemma i Ratan
så fick han hälsa på familjens övriga djur - terveurenstiken Kita, Lucia
från Rumänien (som nu är i hundarnas underbara himmel) och våra två
katter. Allt gick hur lugnt som helst och så har hela det här året
varit.
Laban finner sig i det mesta - kloklippning, kamning, bilåkning osv. Han
verkar ta hela livet med en klackspark och alla som träffar honom blir
stormförtjusta. Han vet ju precis hur man skall få någon att tycka om
honom. Den högra framtassen använder han ivrigt när han vill ha mer
klappar och uppmärksamhet. Han sover oftast i min säng och mysigare
sängkompis kan jag knappast tänka mig. När Lucia gick bort var det så
underbart att ha Laban att krama. Han är verkligen en toppenkompis.
Idag visade han mig hur pigg han blir av att springa i snön... rulla
sig, göra Fred Flintstone starter osv. Hela familjen älskar honom så
mycket.
/Kram AnnaKarin Carlberg, stolt matte till Laban den underbare |
