|
2007:Vill berätta om det första dygnet med Cilla från
”Åmål” och Ulla.
– Hämtade henne utan problem – bilåkningen blev dock kanske lite mycket
på krokiga vägar... så fort hon kom ut så kom det upp lite mat! Stackars
henne, hon hade hållit på med detta hela färden på ca 1 timma till
västkusten.
– Vi gick och hälsade på närmsta grannen... ”är det en schäfervalp”? ...
på katten... in i huset.
Hon såg ut som hon alltid varit här. Det var bara katten som var lite
sur – men hundvan som hon ju är från barnens hundar och vår gamla Isa
som gick bort i höstas – så vande hon sig snabbt. Cilla reagerade
överhuvudtaget inte alls.
– MAT det är det viktigaste som finns! Vilken glädje att få ge henne
pärlorna jag fick av Ulla. Cilla var överlycklig.
– Nu blev det en tur till huset vid havet – ta en lugn promenad, många
ville hälsa på henne, alla tyckte hon var världens gulligaste – och jag
kände mer och mer att detta är RÄTT HUND!
– Vi gick längs stranden – havet var inte så värst spännande... Litet
smakprov på det salta vattnet avgjorde. Det var inget att ha. Absolut
inte.
Men inga problem att gå ut på bryggorna, klättra i berg eller hoppa på
stenar.
– Vilken hund!
– Nu blev vi bjudna på mat hos grannarna Cecilia och Rickard! Tänk att
det är så enkelt när man är med hund;)) Rickard blev snabbt favorit, han
hade lite godsaker att bjuda på. Härlig kotlett. Mm... Inte fel. Jag
kanske stannar här såg hon ut att tänka.
– Men nu var det dags att gå hem och sova. Hur skall detta gå? Jodå,
precis så bra som allt annat. Hon valde snabbt sin plats på mattan vid
dörren. Och inte ett ljud på hela natten. Lugnt och stilla. Sedan var
det morgon – och lugnt sträcker vi på oss – och kanske är det bråttom
ut?
Nejdå. Okej.
– Men MAT är viktigast.
– Därefter blir det en tur att hälsa på hos våra vänner i Sannäs – som
kommit med sin Alice/varghunden som är jättestor men liten ändå. Hon var
inte så kul. Lite FÖR stor.
– Och nu ett besök på våra odlingar – inhägnade – så Cilla fick springa
lös – vågar inte ha henne lös ännu ”på riktigt”. Men snabbt upptäcker
hon att det inte finns någon ÖPPNING till skogen... så tråkigt. Kan det
vara jakthund i henne? Eller som de flesta säger ”en schäfervalp” eller
kanske en varg och ett rådjur korsat? Såååååå söt! Nu ligger vi på röda
mattan vid dörren och när jag säger att du är allt bra söt – då kommer
du och ser om jag kan ha lite godsaker till dig. Charmtroll.
Ja, detta var en del av detta spännande dygn, nu kan vi inte tänka oss
ett dygn utan Cilla!
Tack Hundhjälpen och alla medarbetare för det arbete ni gör, men
framförallt vill jag och Cilla tacka Ulla som är en helt fantastisk med
(hund) människa!
/Paula |
