|
Från att ha varit i ett nästan katatoniskt tillstånd
de två-tre första dagarna, ute såväl som inne, började Oden (efter han
med ögat, ni vet?) så sakteliga blomma ut och en underbar personlighet
kom i dagen! Mina andra två hundar som alltid är lugna och vänliga mot
alla hundar insåg snabbt att här fordrades extra hänsyn, dom sniffade
inte ens på honom utan lät honom vara helt i fred eftersom han ”frös
till is” med svansen mellan benen, bara han såg dom. Efter ca fyra dar
gick lilla Lakrits bara upp och lade sig bredvid honom på soffan, han
tittade storögt på när hon kröp ihop, med nosen på hans bak(!) och –
somnade! Sen dess leker de glatt ihop varje dag och sover ihop för det
mesta, tätt tillsammans. Stora Sasha visar han fortfarande respekt, även
om han ger glädjepussar och skuttar runt henne när han inte kan hålla
sig, och hon är ju, som alltid, godmodig. Blir det för mycket stoj,
suckar hon litet och går in i badrummet och lägger sej. Lakrits och han
sover hos mig på nätterna, tätt ihop, och ibland får vi sällskap av
Sasha också.
Efter 2 veckor släppte vi honom lös för första gången på ett lämpligt
ställe. Det var roligt! Den lilla svansen pekade stolt rakt upp i vädret
och han pinnade glatt på, bredvid Sasha för säkerhets skull, han såg så
mallig ut! När något blev för intressant, gömde vi oss, och han
reagerade PRECIS som han skulle göra! Numera går han alltid lös på
morgonpromenaderna åtminstone. Han är litet osäker när han ser andra
hundar men är ändå duktig med tanke på sitt handikapp. Barn däremot är
oerhört skrämmande, jag förstår att han har dåliga erfarenheter där.
Jag var rädd att han skulle vakta sitt förlorade men icke – man kan
klappa och kränga på halsband osv. han bryr sig inte det minsta! Tidigt
låg han med det seende ögat ner och somnade hur lugnt som helst! Han är
överhuvudtaget väldigt lugn och inte alls ljudkänslig (enbart för
dammsugaren!). Han har nu, som längst, varit ensam (med de andra två) i
tre timmar. Sist fick vi ”bakläxa” för när vi kom hem hade han
återvunnit min franska ordbok till flingor, men den var ju gammal…
Vi har låtit operera bort det som återstod av hans ena hörntand plus en
tand till bredvid, de andra tänderna hade bara tandsten, de var bra,
tyckte veterinären! Kanske hans tandskada hade kommit i samband med hans
ögonskada? För övrigt verkar han frisk och är livlig, nyfiken och helt
trygg med oss. Han lekte tidigt med leksaker, oftast bär han dom eller
ligger på dom.
Som alla hundar har han små egenheter. T ex ÄLSKAR han kuddar och att
ligga på mjuka saker överhuvudtaget. Att ligga på soffan på ett hopvikt
täcke på en kudde är himmelriket! Han somnar bums! Sen ”pratar” han! Ett
mellanting mellan muttrande och gnällande, f.ö. skäller han inte mycket,
vilket vi förstås uppmuntrar. Med andra ord – det är en liten piggelin,
kärleksfull och glad ung hund som kommit fram ur ”skalet”!
Tusen tack till Hundhjälpen som, förutom att hjälpa hundar, också
hjälper oss hundägare när vi ska möta våra rumäner och följer upp hur
det går och överhuvudtaget ställer upp på ett underbart sätt!
Tusen tack från tacksamma Oden och Ing-Britt
2008: Oden har funnit sig väl tillrätta och alla han träffar förundras
över hans lugn. Men det är bara för att de inte sett hur toksprallig han
kan vara, t ex på morgnarna, dvs när vi andra har gått upp, han är den
som går upp sist! Han verkar vakna lika lycklig varje morgon och han är
en sann glädjespridare.
Det är underbart att se honom och min lilla spanjorska tillsammans,
ibland lägger hon sig nästan på honom på t ex den åtråvärda kudden och
fast han är världens "kuddoman" så flyttar han genast litet på sig så
hon får plats också. Han är ju faktiskt dubbelt så gammal som hon - kan
man inte tro! - och oftast vaknar hon först och vill då sätta igång
leken. Ligger han då bara kvar och sover sätter hon resolut en tass rakt
i ansiktet på honom, inte särskilt hårt men ändå, och hur otrevligt det
än må vara så blir han aldrig aldrig sur utan börjar leka. Han är helt
gudomlig mot henne!
Vad gäller andra hundar vi möter ute så har han blivit så oändligt
mycket tryggare. Små hundar är han helt avslappnad mot, tom nyfiken på,
stora hundar skrämmer honom fortfarande något men inte alls som förr.
Raggen reser sig och han skäller om dom verkar skrämmande men jag jobbar
på att stoppa skällandet och det går framåt. Hemmavid är det annars mest
hans "hummanden" man hör, långa konversationer med knorranden,
grymtanden, mmmanden, tjoanden och allehanda roliga ljud i nästan alla
sammanhang.
Han går bra att ha lös. Han ser så underbart go ut när han kommer
rusande när man ropar på honom, Om han springer ett tiotal meter ifrån
en är det för att han måste finna ett lämpligt ställe för sitt
"meddelande nr 2"! Var och hur är och ska bli hundvärldens stora
statshemlighet - INGEN får veta! Sedan har han världens fart tillbaka,
benen går som trumpinnar och den lilla svansen står rakt upp i vädret!
"Ha, ingen såg mej den här gången heller!" tänker han nog. Han gillar
inte vatten, hoppar över varenda vattenpuss, han får bra motion här i
Göteborgstrakten, och har en päls som verkar utestänga väta, har aldrig
sett maken!
Det enda hos honom som jag kan se som ett kommande problem är att hans
enda återstående öga redan är överdraget med den blåa hinna som varslar
om begynnande starr. Han ser utmärkt ännu så länge men med tanke på att
han bara har ett så kan det bli hans svaghet. För övrigt är han
jättepigg, tar sig fram och hoppar bättre i skogen, när han kom visste
han inte ens hur han skulle hoppa in i bilen. Jag har lärt honom
"sökleken" tillsammans med Lakrits. Tyvärr tar han inte för sig utan
står tillbaka och låter henne söka, så har jag gömt 12 godisar så kanske
han hittar TVÅ, med litet hjälp från matte! Men vi fortsätter träna och
ibland låter Lakrits honom faktiskt gå före.
Jag hoppas att vi får en härlig sommar tillsammans, vi ska göra litet
kortare resor och ge honom litet mer social erfarenhet i livet. Bara
tanken att han kunde ha suttit fortfarande i Cernavoda utan att någon
ville ha honom får mig att glädjas ännu mer över att ha honom hos mig.
Jag hoppas att vi får ett långt härligt liv tillsammans.
Vänliga hälsningar
Ing-Britt Coles |
