www.hundhjalpen.se



ABBY (nu ZELDA)

Abby levde tillsammans med en grupp hundar kring kärnkraftverket i Cernavoda. Några anställda klagade på att hundarna drev omkring där och krävde att de skulle skjutas. Borgmästaren var beredd att tillmötesgå dem om inte Sara såg till att omhänderta hela gruppen, vilket hon givetvis gjorde. Abby har sedan dess vistats i hägnets trygghet.

Abby är en mycket charmig tik på ca 1½ år. Hon är balanserad till sin karaktär, mycket glad och lekfull. Abby är oerhört social och söker aktivt kontakt med hägnets besökare. Hon är mycket kelig och uppskattar all uppmärksamhet. Vi tror att Abby kommer att bli en härlig familjehund. Vi söker därför för hennes räkning ett aktivt hem där hon får vara med om mycket roligt - och inte minst - där hon får bli älskad. Det får gärna finnas fler hundar i hemmet, men de bör vara mjuka till karaktären då Abby inte trivs bland dominanta hundar.

2007: Här kommer bilder på Zelda tidigare Abby. Vi vill även berätta lite om Zelda och hur det har varit denna tid. Hon kom hem i augusti. När hon kom till Arlanda var det en väldigt osäker och hungrig tjej. Vi bestämde att vi skulle bära henne hem, vi har hört om alla rymlingar som kommit ur sina koppel och som har försvunnit. Som tur var så var husse med för hon vägde säkert runt 13 kg vid hemkomsten.

Hon var väldigt osäker men ändå hela tiden glad. Det var jobbigt i början med hennes rädsla. Vi bor på en ö så hon fick vara lös från första början, hon kan ju inte springa hur långt som helst. Men hon kunde i början gömma sig under altanen eller bara springa runt i cirklar runt oss för hon trodde vi skulle vara dumma mot henne. Vi tog till knepet att ignorera henne när hon gjorde så, för tittade vi på henne så var vi hotfulla ansåg hon. Så jag brukade ta in dom andra hundarna och lämna dörren öppen åt henne och då blev hon ganska snopen tror jag för efter en stund kom hon insmygandes, hon sprang då alltid raka spåret in under soffan och låg där och tittade på alla i smyg.

Hon kan fortfarande få såna ryck och bli rädd eller springa in under soffan men det blir mindre och mindre. Hon är den snällaste hund vi träffat och vi har tre till men Zelda, vilken hund!!! Hon träffade min svägerskas son på sex månader och hon satte vid honom och tvättade hans fötter tills han kvittrade, hon träffar nya människor och de älskar hon trots att hon aldrig har sett dem förr. Vi brukar säga att hon är snäll som en sjöko, när hon står där ute i gräset och tuggar, tittar på oss med sina vackra ögon.

Jag vill tacka Hundhjälpen för att de har hittat henne åt oss och att hon fick komma till oss. Allt har gått toppen, men nu ska jag inte ljuga för hon har nackdelar också. Hennes nackdel är att hon tuggar på papper, finns det en toarulle i närheten så är den i miljoner bitar över hela huset inom loppet av några sekunder. Men vad är det att bry sig om när hon annars är en så underbar hund.

Tack Linda för att Zelda fick komma till oss!

/Hälsningar Zelda med familj




2008: Här kommer en hälsning från Zelda (tidigare Abby). Hon kom till oss den 19 augusti 2007 som en osäker och väldigt ranglåg tik. Hon är ganska ranglåg fortfarande men hon är inte längre osäker. Idag när vi var ute på promenad så var som vanligt alla lösa i skogen, Zelda har fyra syskon i familjen som hon leker med.

På vägen hem kommer Zelda farandes, hon ligger alltid först för hon är så snabb, och så tar hon ett jätteskutt för att hoppa upp på en avsats och kommer bara med överkroppen rätt. Under delen eller snarare hennes vänstra bakben studsar mot ett stenblock och jag hör smällen och ser henne rasa ihop på backen. Jag tar mig fram till henne och ser till min fasa att hennes ben bara hänger och hon skriker av smärta. Jag håller fast henne så hon inte ska sprattla så mycket och drar slutsatsen att benet var brutet, så jag ringde efter hjälp.

Husse kommer farandes på sin motorcykel för att bära henne hem. Jag tänkte att jag måste ju börja ta mig hemåt innan han kommer så jag kan möta honom, men jag kan ju inte bära henne hela vägen... Jag gör ett hjälpmedel av kopplet genom att dra det under magen och bära upp bakdelen så kan hon gå på frambenen. Så jag slår runt kopplet och drar upp henne varav det låter POPP!! och hon börjar stödja på benet!!! Det hade hoppat ur led. Vilken tur vi hade!

Jag trodde att hennes springande tid var över men hon kommer att springa igen, efter veterinären godkänt det såklart! I övrigt så är hon en riktig hussegris, hon sover med husse och hon ska alltid tvätta hans armar varje morgon. Hennes bästa kompisar är våra två chihuaor som hon leker med.

Vi adopterade Zelda med förhoppning av att vår stora hund skulle få en kompis men leker det gör hon bara med de små, den stora hunden tvättar hon i öronen och ansiktet som en mamma som tar hand om sin valp. Vi älskar henne så och är superglada för varje dag vi har med henne.

Vi tackar Hundhjälpen massor och skickar stora kramar från vår Zelda som lever en hund dröm här i skärgårdsidyllen.

/Hälsningar Matte Angelica, hundarna Zelda, Tösen, Ariel, Leya, Rocky och alla katter och så Husse Roffe såklart!