|
2006: Hon kom förrgår. Mörkrädd och ganska
skräckslagen efter många timmar i flygbur sedan avresan från Milano i
Italien på morgonen. Några dagar tidigare hade hon åkt till Bukarest
från Cernavoda där hon varit sedan i december då hon hittats strövande
på gatan c:a 4-6 veckor gammal, troligen utslängd någonstans ifrån. Hon
hade åkt i lastrummet på flyget tillsammans med Bruno, en annan lite
större hund och kom till Kalmar från Stockholm sent i onsdagskväll.
Förväntade mig en halvgammal deprimerad dvärghund, men ur buren kastade
sig en långbent livlig liten krabat som var mer i luften än på marken!
Hade köpt sele och halsband till en 6kg:s dvärghund men inget passade!
Efter 2 timmar som det tog hem i mitt knä (Linn körde) visste hon att
hon hette "TESLA" och 12 timmar senare hade hon lärt sig "sitt" och
"ligg" och efter lite missöden i duschrummet är hon nu ganska rumsren
också.
Troligen är jag hennes första "egna människa" så hon bevakar mig
svartsjukt mot alla djur, bilar och människor som kommer för nära. Då
låter hon som ett vilddjur... men med lite korv kan man acceptera både
den ena och den andre, speciellt om det går lite lugnt till. Sven reste
sig lite häftigt från köksbordet i morse och fick då henne i byxbenet.
Ikväll gick det lite bättre, efter mer korv fick han både klappa henne
och klia henne. Hon verkar vänja sig fort. Bara när hon biter någon
eller morrar får hon en tillsägelse och då ser hon ut som om hon skulle
dö av skam.
Tuggbenen är hon mycket rädd om och gräver ner under mattorna och i
korgen istället för att äta upp dem. Korgen som hon fick första kvällen
tyckte hon var fin. Kastade sig ner i den och körde runt med huvudet som
en jordfräs i den och kastade ut filten och åt lite på dynan och sedan
bet hon av en bit av kanten på korgen och hoppade upp i min säng och
somnade tvärt, på rygg med huvudet på kudden som en riktig människa.
Tesla älskar bilen och att åka i bur. Så fort motorn startar lägger hon
sig ner på sidan och somnar med benen utsträckta.
*
Så var det då morgon igen.
Jag hoppas kunna gå en långtur med min kompis Pers snälla gamla
labradorkorsning, som får lära Tesla hur man uppför sig. Om hon ska
träna att umgås med en stor hund är han nog ett bra nybörjarobjekt. Hans
päls är så tjock att Tesslas små tänder inte kan skada så mycket - om
hon nu skulle få för sig det.
Vi gick en snabbtur ner till sjön nedanför huset innan resan till Per.
Tesla fick gå lös eftersom hon är så lyhörd och ingen kan tänkas mötas
på vägen. Tassarna small i marken av frihetens glädje. Hon kom
blixtsnabbt på inkallning och väl vid sjön följde hon med ut på den
lilla piren och böjde sig ner och drack av vattnet. Sedan plockade jag
kantareller i lövskogsdungen intill sjökanten. Det vore kul att lära
Tesla att hitta svamp. Med min förra hund gick jag en kurs. Tesla höll
sig på några meters avstånd hela tiden och njöt av sin frihet. På vägen
tillbaka får vi faktiskt ett möte. Sven, min sambo har varit i hagen och
tagit upp vatten till korna ur brunnen. När han ser oss lägger han sig
ner i dikeskanten till betet. Hon har varit lite rädd för honom hela
tiden. Han får lite av den torkade blodkorven i sin utsträckta hand, men
Tesla vågar inte gå fram. Då gör vi som imorse. Jag stryker Sven över
armen och säger Sven är snäll. Genast tar hon blodkorven ur hans hand.
Nu blir korna intresserade och kommer ganska snabbt allihop. Tesla blir
jätterädd, men jag sätter mig ner och håller henne i famnen. Samtidigt
ber jag Sven att klappa korna och genast slutar hjärtat att slå och det
blir mindre farligt. Vi hoppar in i bilen.
Per är lugn, vi har bestämt att det är bättre att vi kommer till dem än
tvärtom. Då kommer Tesla i underläge och kan inte försvara mig så
mycket. Det blir ett riktigt hett möte. Tesla försöker bita Laban i
bakbenen men till slut blir han riktigt sur och svänger snabbt runt och
visar tänderna och fräser till. FÖRST DÅ FÖRSTÅR HON. Jag klappar dem
båda och utdelar godis.
*
Uppe vid 8.00.Tesla sover hos mig på nätterna, ligger under täcket utan
att bli för varm.
Idag fick hon springa ut och kissa själv tidigt. Senare, när Sven släppt
ut hönsen, for hon ut ordentligt mot dem så att de blev ordentligt
rädda. Sen band jag henne kort i trappräcket och kallade på dem igen så
att hon fick titta på när de åt bröd ur handen vid trappan. Sen var det
hästarna som skulle äta äpple ur handen. Vilken tortyr hon verkar
uppleva när jag visar andra djur lite vänlighet men hon måste ju lära
sig.
Vi hinner gå halva vår runda omväxlande med bara släplina alt. släplina
och koppel innan Per ringer. Vi hinner träffa 2 äldre människor till som
får klappas och bjudas på godis. Det här med "sitt" går lite trögare
idag trots att vi gjort en hel burk med finstrimlade grisöron också, så
vi tränar inte så mycket idag.
Per kommer klockan 3 och vi äter middag och efter middagen tilltar
bråken med Laban omväxlande med försoning. Vid flera tillfällen är Tesla
riktigt dum. Till slut blir jag irriterad och säger till på skarpen. Hon
blir sedan kvar i sin korg och ser djupt olycklig ut. Nu har hennes
revir "gården" krympt till "korgen" under bokhyllan. Tokigast blir det
när Laban får mat och äter ur sin skål, men Tesla inget vill ha, bara
svartsjukt bevaka sin egen. Till slut kräks hon bredvid skålen, galla!?
När Per och Laban åkt kommer katterna in och går direkt till hennes skål
och förser sig. Hon beordras att ligga kvar. Tufft men lite blir det
över. Sven äter kvällsmat och Tesla går längtansfullt dit och tigger.
När det inte blir något går hon resolut fram till sin skål och äter
några kulor. Jag fyller på med lite fler men hon äter inte upp. Ikväll
måste jag läsa om klickerträning . För mycket godis gör att hon inte är
hungrig. Vi måste hitta en ny lösning.
Nätterna är bäst då är hon så lycklig! Hon stönar när jag rör mig – som
om hon ville säga stör mig inte nu... jag ligger ju här hos min första
alldeles egna människa och har det så bra!
*
Ett brev från Tesla:
Hej!
Här ser ni mig under en av mina expeditioner i Småland, mitt nya
hemland. Det är ett riktigt vattenland. Och jag har kommit på att jag
älskar vatten!
Första dagen här lärde jag mig att plaska med framtassarna i sjön så att
det stänkte. Varje gång jag plaskade fick jag godis. Nästa dag fick jag
på mig en flytväst som de letat fram ur gömmorna. Mycket snygg! Klädde
mig verkligen och satt perfekt! De tyckte att det var praktiskt med ett
handtag på ryggen om jag skulle råka plumsa i. Dessutom var jag kopplad
så att jag inte skulle kunna rymma och simma tvärsöver sjön. Så jag satt
så fint.
Nästa gång vi tog båten hade de glömt flytvästen så då provade jag att
gå på vattnet. Om inte annat tänkte jag jumpa på näckrosbladen.
Det funkade inte alls. Jag blev rejält blöt men upptäckte att jag kunde
simma. De lyfte tillbaks mig i båten och sedan fick jag åka tillbaka.
Det var rätt skönt. Speciellt att bli torkad när vi kom hem. Jag orkade
inte äta upp hela badhandduken, den var för stor. Istället somnade jag i
soffan. Orkade inte ens titta på TV.
TV är annars rätt kul. Min människa somnar direkt men jag måste sitta
upp och titta hela tiden. Det kan ju komma upp en hund och då morrar jag
(för säkerhets skull).
Egentligen vill jag ha en hundkompis att leka med, men Ronja som är en
lagom stor westie har jag morrat åt och försökt att bita hemma hos
henne, så nu struntar hon i mig – fast hon gillar mammas godis – så vi
får se hur det blir på tisdag när vi ska ses här i skogen.
Och så finns ju Laban, han ” snacker bare dansk”, annars är han rätt
trevlig, fast gruvligt stor, sådär 35 kg labradoraktig sort. Tyvärr har
jag bitit honom i benen också, och i svansen. Först skrattade han bara
åt mig men till slut visade han mig alla sina vassa tänder, ja till och
med tungan och långt ner i halsen och så svor han åt mig. Efteråt gick
vi en promenad. Juste kille, trots allt. Jag tror att vi kan bli
kompisar. Hans husse hjälper oss med datorn. Datorer är rätt hemskt. När
min människa skriver på den vill hon inte att jag hoppar upp i hennes
knä och trampar på alla knapparna. Jag måste ligga i min korg då (för i
sängen får man bara vara på natten).
När jag ska ligga i korgen tycker människan att jag ska tugga på ett
tuggben istället för på korgen. Men nu har tuggbenen tagit slut. Vi hade
6 stycken men jag har gömt allihop. Så nu ligger jag bara och vilar upp
mig i korgen.
I köket finns det ofta 4 katter, 2 rödrandiga och 2 vita. Egentligen
gillar jag katter. Dom är lagom stora att leka med men dom fräser och
spottar på mig och sticks med framtassarna. När jag sover drömmer jag
att jag har fått en kattkompis. Jag har börjat med att tämja de röda, nu
håller jag på med den lilla vita och sedan blir det den stora vita.
Han heter Saxen (kanske för att han klipper till dom andra). Innan jag
kom hit var det han som bestämde allting här. Nu sitter han mest bakom
pianot och surar. Men när jag har tämjt honom tror jag att allt blir
bra. Min människa säger att vi får försöka klara upp det själva. Men
ibland bär hon in honom på kvällarna när det regnar mycket och han inte
vågar gå in. Vi är annars rätt lika. Han gillar inte heller regn.
Människan har sagt att hon ska leta upp ett litet täcke till mig som ser
ut som ett riktigt hästtäcke fast mindre, men än har hon inte hittat
det. Nu får hon verkligen tänka till för det har regnat i flera dagar.
Jag anpassar alltså familjen allt mer efter mig.
Nu ska jag få ett svenskt pass också. Blått, vackert och med många
stämplar. Eva, veterinären i Ljungby var rätt O.K. Hon tittade t.o.m.
inne i munnen på mig. Det gick så snabbt så jag hann inte bita till.
Sedan böjde hon lite på benen och kollade svansen, kikade i öronen,
kände på tassarna och lyssnade på lungorna och hjärtat och sade att jag
verkade kärnfrisk. Till slut gick hon igenom alla mina emigrationspapper
och vaccinationer så nu är jag alltså snart svensk.
När vi möter folk på gatan frågar de vad jag är för ras? Ras och ras,
säger matte, och ni själv då? Nej, hon säger inte så, men hon tänker
det. Hon ska börja säga ”Genuine Romanian Streetdog, small size.” Själv
säger jag: GRRRR (det betyder Genuine Romanian)
Ekeryd 2006-10-01
Hej från Mig!
/TESLA
*
Idag är det den 4 oktober och Tesla har varit här i 14 roliga dagar.
Hon har nu lärt sig att skälla, dock inte på kommando. Kissa kan hon
däremot nu på kommando eftersom det är kallt om benen när jag rusar ner
i nattlinnet på morgnarna. Ätandet går också bättre. Hon har vant sig
vid katterna – eller de har vant sig vid henne snarare. När en av de
röda stryker sig mot henne fattar hon ingenting. Men å andra sidan
fattar de inte när hon ligger raklång under Svens säng och smäller med
svansen och gläfser för att få dem att leka heller. Och igår kunde en av
dem t.o.m. ta några hundringar ur hennes matskål utan att hon
exploderade. Korna, hästarna och hönsen är också mindre farliga.
Sedan 2 dagar går hon lös i skogen och håller sig nära – tittar ofta
tillbaka för att kolla var jag är och kommer duktigt på inkallning. Sven
är också allt mindre hotfull och kan nu klappa henne utan att muta med
godis. Hennes valptakter blir allt mer markanta. Allt ska det tuggas på.
Soffkuddar, telefonkataloger, kläder, ja t.o.m. en plastpåse med ett par
glasögon hade hon lyckats stjäla imorse. Tesla älskar mjuka djur men
tycker att pipleksaker är rätt ointressanta.
I köket hängde en klösbräda till kattorna i som föreställde en jättestor
mus i form av en teddyklädd bräda lindad med hampsnöre runt magen.
Katterna föredrar att vässa klorna på hyllan istället så nu hakades den
ner och blev Tesslas första egna leksak. Det ser hemskt obekvämt ut när
hon baxar ner den i den lilla korgen och lägger sig själv ovanpå medan
hon som ett rovdjur försöker mörda den stackaren. Dessutom har vi
upptäckt när hon tuggat på den att det finns något slags svag
pipmekanism i det ena örat , det andra örat har nog kapsejsat.
Den branta trappan upp till 2:a våningen som de första dagarna gjorde
henne alldeles skräckslagen när hon skulle ta sig nerför (upp var inga
problem) tar hon nu i ett par snabba språng.
Eftersom det är kantarelltid plockar jag varje dag lite svamp och det
tycker Tesla är intressant. Snart ska jag börja träna henne att hitta
kantareller. Har börjat med att blanda kantarellerna med hennes godis i
fickan för att göra dem mer intressanta.
OCH KLICKERTRÄNINGEN, HUR GICK DEN?
Jo, verkligen över förväntan. Hittade några bra sidor på nätet och läste
Anders Hallgrens gamla kompendium ”Shaping” som skrevs då man
fortfarande använde överljudspipa istället för klicker. Det finns också
en helt fantastisk artikel på nätet om en skola i Dalarna dit
instruktörer kan åka för att lära sig att träna på höns, de mest
läraktiga djuren. Det är också den metoden man använder i Kolmårdens
delfinarium.
Nästan lika mycket som Tesla älskar mig älskar hon min dotter Linn som
var med och hämtade henne på flygplatsen. När hon kommer och hälsar på
blir Tesla alldeles ”toklycklig”! Vi kanske inte alls skulle ha tagit
det lugnt den kvällen för alla hon träffade då verkar hon älska. Vi
skulle kanske ha haft med oss en hel buss med vår närmaste
bekantskapskrets då när hon fick komma ut ur sin bur efter den långa
resan... |
