www.hundhjalpen.se



RICARDO (nu RICKEN)

 
Ålder: 5 år (2006)
Kön: Hane
Höjd: 56 cm
Längd: 57 cm
Hals: 43 cm
Vikt: 25 kg
Kastrerad: Ja
   
Bakgrund: Adoptionsinformation
Bilder: Från Rumänien
Film: ---
   
Intresseanmälan: ---
För mer information: ---
   
Ankom Sverige: 2006-11-11
Bilder ankomst: Från Arlanda
Bilder: Från Sverige
Text: Från Sverige
   
   
Facebook: Dela på Facebook
Tipsa: ---

 



Ricardo ser ut som en schäfer och Sara Turetta minns med ett leende när han kom till hägnet som valp. Han hade långa, roliga öron som gjorde att han såg ut som en liten åsna…

Ricardo är en vänlig men tillbakadragen hund, han tycker inte riktigt om att lämna tryggheten i hägnet men han är snäll och utan protester låter han sig lyftas upp eller kramas. Han tillhör de lugnare hundarna i hägnet och leker inte ofta tillsammans med de andra. När det serveras godbitar är Ricardo en av de sista att komma fram. Ricardo behöver ett lugnt hem där han inte behöver vara ensam för mycket. Letar du efter en sällskapshund som är lite större men som inte är alltför aktiv skulle nog vår snälle, tillgivne Ricardo kunna vara ett bra val.


Bilder från Rumänien





Ankomstbilder från Arlanda





Bilder från Sverige





Text från Sverige

2008: Här kommer en liten hälsning från Ricken.

Jag kom till Arlanda den 11 november 2006. Meningen var att jag skulle bo i jour hos familjen ett tag. Men jag var snabb att charma in mig så att de inte skulle lämna bort mig. Nu har jag bott med min familj i 1 år och 8 månader, jag trivs rätt bra faktiskt.

Jag är född i Rumänien och har sprungit på gatorna ett tag där. Min "mamma" tror att jag är ungefär 8 år, men jag VET att jag bara är 3 år. Hon tror också att det finns varg i mig långt bak i generna. Men mestadels är jag Schäfer med allt som hör till.

Vi bor rätt nära en stor väg, 62: an kallas den, och det går folk där dygnet runt. Eftersom det är vakthund i mig så skäller jag så klart varje gång.

Rätt snabbt kom jag på att om jag gjorde något dumt, var det bara att vifta lite på svansen, då kom de av sig och skällde inte på mig.

Jag är rätt så lydig, allting är relativt, men det är ju så fruktansvärt roligt att skälla på vår granne. Jag vet att han är snäll, men det hjälps inte, han pratar lite konstigt, "mamma" säger att det är för att han är grek. Så, pratar jag konstigt? Jag är ju rumän.

Nåväl, ibland när någon öppnar ytterdörren, de har den låst numera, tidigare kunde jag öppna själv, då tränger jag mig snabbt emellan benen. Väl ute studsar jag omkring ett tag och springer ner till ladan. När jag tröttnar går jag hem och sätter mig på trappen.

Fåglarna ja, dessa skrikiga gapiga monster inne i sina burar. Så fort de öppnar munnen… förlåt näbben, springer jag dit och gnäller och skäller lite grand. Fast ibland visslar de ganska vackert och då brukar jag sjunga med.

Ja, det var allt för den här gången.
Vov Vov

/Hälsningar från Värmland




 

© Hundhjälpen