www.hundhjalpen.se



MINNIE (nu MIXIE)

Minnie bodde hos ett äldre par som Sara beskriver som snälla men okunniga i hur man hanterar hundar. När Minnie fick valpar valde paret att lämna Minnie och valparna till hägnet då de själv ansåg att de inte kunde ta hand om den lilla hundfamiljen. Lite ovanligt var att alla Minnies fyra valpar överlevde och kommer inom kort att få familjer i Italien.

Minnie är en ca sex år gammal tik som är lugn och lite ledsen i hägnet. Bakom den ledsna blicken kan man dock ana en liten nyfiken hund och vi tror att hon kommer att leva upp av att få en egen familj att ta hand om. Minnie tycker om de andra små hundarna och hon bodde tillsammans med barn i sin tidigare familj, vilket fungerade bra. Hon tar själv kontakt med människor och vi upplever henne som en stabil hund som trivs bäst när hon får uppmärksamhet.

2006: Hej allihop, det är Mixie här, först hette jag Minnie men det ville jag inte lyssna på. Så nu heter jag Mixie. Ropar man det kommer jag som ett skott, i alla fall om det är mat på gång.

Min stora passion här i livet är mat. Älskar all sorts mat. Även grönsaker går ner. Till och med på promenaderna tänker jag på mat. Ibland lyckas jag gräva upp någon halväten macka, eller varför inte lite godispapper att smaska på, men då blir matte lixom lite sur och tar det ifrån mig. Hajar inte varför. Men köket är och förblir min favoritplats, det är till och med intressant om matte står och diskar. Vet ju aldrig om det skulle trilla ner något, då vill man ju vara först på plats.

Min andra passion är att mysa, älskar att bli kliad på rumpan. Då grymtar jag som en liten gris. Urgullig är jag då. Annars har jag utvecklats till en väldigt bestämd dam här i Sverige. Vet precis vad jag vill, och säger gärna till när jag inte är nöjd.

Har ganska nyligen upptäckt leksakslådan, roligast är att bita huvudet av de små mjuka djuren. Fast jag brukar skylla på någon av mina andra kompisar då. Vill ju inte att matte ska tro något sånt om mig. Katterna tycker jag väl lite sisådär om, de är ok om de inte är så nära mig. Ena katten Magnus, trycker sig jättenära mig när vi går på promenad, då springer jag fort fram så att han inte hinner med. Pascal är en riktig översittare tycker jag, han tror att matte bara är hans, kan han ju glömma. Ska visa honom vart skåpet ska stå, fast vi har kul om vi leker tillsammans. Vi brottas lite ibland.

Det var väl det jag hade att berätta om mig nu. Massa pussar till alla underbara rumäner därute. Vi ses!

/Mixie