|
2008: Tjena, Falkor här! Jag tänkte bara berätta lite
om hur mitt liv ser ut nu för tiden. Jag har ju varit svensk i hela 1,5
år nu, så jag är praktiskt taget veteran vid det här laget!
Alla är så förtjusta i mig, och jag har blivit mångas favorithund vill
jag lova! Många jag träffar säger att jag är som en helt annan hund
jämfört med när jag kom hit. Men det har jag inget minne av, så jag
förnekar det hela. Istället hävdar jag att jag helt enkelt föddes som
världens lugnaste, coolaste, vackraste och gladaste hund. Perfekt från
början liksom! När ingen är i närheten kan jag möjligtvis erkänna att
jag var liiiite osäker när jag först kom hit, och att det kändes
tryggast att hålla sig i soffan hela dagarna. Men att jag inte skulle
vågat mig ur lägenheten och ner för trapporna, som matte påstår, tycker
jag bara är ren lögn. Jag har ju min stolthet att tänka på!
Det bästa som finns är att slappa och bli klappad. Om någon väl börjar
klappa mig är de fast, för om de har mage att sluta så kommer jag bara
och puffar på dem tills de börjar igen! Att vara ute kan vara kul
ibland, om det är lugnt och tyst runt omkring. Bästa tiden för
promenader är sent på kvällen, för då får man vara ifred. Helst av allt
åker jag iväg till något ställe en bit ifrån alla bilar och ljud, där
jag kan springa lös. Sanddynorna på Hagön går inte av för hackor kan jag
meddela. Hoppas att vi kommer kunna åka dit många gånger i sommar! Då
kanske jag kan lära min nya syster hur man blir lika lydig och duktig
som jag när man får vara lös. Hon är lite för busig för min smak, men
jag ska nog få ordning på henne så småningom!
Matte säger att hon skulle bli glad om jag visade lite mer intresse för
andra hundar, men det bryr jag mig inte så mycket om. Det är ju mycket
smartare att hålla sig till människor, för då får man klappar och godis.
Det räcker väl att jag nosar lite på hundar jag träffar? Sedan vet jag
allt jag behöver veta om dem, eller hur? Hon har ju fått sin vilja
igenom när det gäller intresse för leksaker, vilket jag inte alls
förstod mig på när jag först kom hit. Nu kan jag tycka att det är lite
småkul att bita i en nalle eller kanske en strumpa här och där.
Det var nog allt jag hade att säga den här gången. Nu måste jag gå och
fjäska för husse och se om han kanske ger mig en liten pinne att tugga
på!
/Hälsningar från Falkor |
