www.hundhjalpen.se



GEO (nu NISSE)

Geo, hans bror och hans mamma hittades i grannstaden Medgidia. De två små valparna var mycket sjuka men man lyckades rädda lilla Geos liv. Geos mamma, Tessa, har nyligen flyttat till sin nya familj i Sverige och därifrån rapporteras att hon är en härligt, busig virvelvind som charmar alla. Särskilt bra trivs hon med sitt nya ”jobb” på ett ålderdomshem där hon vet precis hur man gör för att få en godbit av pensionärerna.

Geo är nu ca 1,5 år gammal och har ärvt mycket av sin mammas charmiga temperament, han är otroligt vänlig och trivs bra tillsammans med alla. Hans charmiga yttre går verkligen igen i hans vänliga, älskvärda inre. Geo trivs bra tillsammans barn och han fungerar utmärkt tillsammans med andra hundar, även dominanta hanhundar.

2006: Här kommer vår historia om när Geo (nu Nisse) kom till oss från Rumänien. Nisse kom till oss på Arlanda en kall januarikväll, vi väntade tålmodigt på det försenade flyget. Till slut kom en bur med två hundar där en av dem var Nisse. Vi fick ut en tufsig, smutsig och illaluktande skakig hund ur flygburen. Vi blev oroliga hela familjen eftersom de andra hundarna som kom samtidigt hoppade runt och hälsade på alla och åt medhavda godbitar medan Nisse stod och skakade och vi fick ingen kontakt alls med honom. Vi bar ut honom i bilen, han vägrade gå själv, han sov hela resan från Arlanda hem till Västerås, rörde inte en fena på hela resan.

Vi bar in honom i huset och in till hans korg, där sov han i 1 1/2 dygn utan att stiga upp varken för att kissa eller dricka. Jag (matte) började hetsa upp mej rejält över att han inte kissat på så länge och ringde Sara på Hundhjälpen som lugnade ner mig. Efter vårt samtal kissade Nisse, det kändes som om det var 10 liter minst, på vardgsrumsgolvet. Problemet som kom var att han inte ville kissa ute överhuvudtget. Första två veckorna var jag nog ute ca 16 ggr/dag, korta turer. Nisse var rädd för allt, människor med gångstavar, dörrar och brevlådor som slamrade, Tv:n, hårfönen, ja allt. Detta gav sej efter hand, sakta, sakta började han ta för sig av livet.

Vi uppsökte veterinär ganska snabbt efter hemkomsten p.g.a. klåda och hudproblem och fick veta att Nisse hade generell Demodex- ett hårsäckskvalter som kan dyka upp om man får en rubbning i immunsystemet, t ex pga stress, trauma, kostbyte etc. Lyckligtvis fanns det medicin mot detta som han fick äta i 6 månader. Nu är han besvärsfri och friskförklarad men det kan komma tillbaka om vi har otur.

I maj (efter 4 månader) började vi på en kurs för unghundar som hette vardagslydnad 2. Detta var en stor vändpunkt för Nisse, han lärde sig blixtsnabbt och blev kursens duktigaste elev. Kontakten mellan Nisse och familjen stärktes och han vaktade oss stenhårt, så hårt att barnens kompisar inte fick komma och gå som de ville. Svärmor kom på besök och hon fick röra sig i huset när vi var hemma, men när jag, min man och barnen gick till jobbet och skolan så höll han henne i skräck. En fredag blev hon sittande på en stol i köket och Nisse morrade och visade tänderna så fort hon rörde sig. Detta var ju inte så roligt och det hände många fler incidenter som gjorde att jag blev riktigt rädd att han skulle göra illa någon och att vi inte skulle kunna ha honom kvar. Vi älskade ju vår Nisse som verkligen visade att han hade ett hjärta av guld mot familjen. Jag kontaktade både Sara på Hundhjälpen och en hundpsykolog här i Västerås och fick handfasta råd om hur vi skulle förfara i dessa situationer. Eftersom han är så lättlärd så vände hans beteende på ca 2 veckor och barnens kompisar går nu obehindrat ut och in men Nisse tittar alltid på oss, precis som om han frågar: får de verkligen komma in eller skall jag stoppa dem? Vi har ännu inte gjort det största testet, med svärmor, men det skall väl gå bra nu.

Nu har vi börjat med en kurs i cirkuskonster med Nisse. Detta tycker han är buskul och han får specialövningar eftersom han lär sig snabbare än de andra hundarna. Tanken är att han sedan skall få tävla med lillmatte i agility i framtiden men först måste han lära sig lite mer och landa i alla nya intryck som varit de senaste sju månaderna fram till nu.

Det låter kanske som vi bara haft problem, men så är det inte. Nisse är världens bästa kompis och barnen känner sig alltid trygga när de är ensamma hemma med honom. Han är nog den gosigaste hunden i världshistorien, älskar att ligga och kramas och pussas, han ligger raklång som en människa bredvid oss i sängen. Alltid när han har gjort något bra och fått beröm så är han så stolt så han kan spricka och självförtroendet blir större för varje dag, rädslorna för oväntade händelser och ljud har sakta gett med sig, de visar sej ibland men allt mer sällan.

På bilderna är han fortfarande lite rufsig och tufsig av hudproblemen som gjorde att han tappade en massa päls. Nu har han gått upp 6 kg sedan han kom till oss (bra matställe tydligen) utan att för den skull vara det minsta tjock, pälsen glänser och han är nytrimmad. Men visst är han söt ändå med denna rufsiga uppsyn som bara han har. Tack Hundhjälpen för att ni räddade denna underbara hund åt oss, ni är guld värda allihop! Ett speciellt tack till Sara som varit ett stort stöd för oss när vi haft problem!

/Hälsningar från Maria, Peter, Malin, Erik, Nisse + 2 arga små katter