|
Sex skräckslagna valpar anlände i en jutesäck till kliniken i Cernavoda.
Ägaren slängde säcken av en skraltig hästkärra och krävde att få
hundarna kastrerade. Detta gjordes och ägaren tog tillbaka hundarna. En
månad senare sågs han kasta Carletto och systern Carmela (adopterad till
Holland) över hägnets mur. De fick givetvis stanna kvar.
Carletto som idag är ca 3 år fick en dålig start i livet, vilket har
satt sina spår. Hans rädslor ligger nära ytan, men under finns en liten,
kärlekstörstande hund som så gärna vill vara vän, men inte riktigt
vågar. Carletto är rädd för människor han inte känner väl, för händer
som viftar, höga ljud samt föremål som kan kan upplevas som tillhyggen.
Vi söker för Carlettos räkning ett mycket speciellt och erfaret hem, där
denna lilla hund i lugn och ro kan bygga upp sitt självförtroende och
våga börja ta del av hundlivets glädjeämnen. Små barn får inte finnas i
hemmet, men gärna en mycket snälll, liten hund. Vi vill gärna ha
möjligheten att träffa Dig i samband med placeringen av Carletto, vilket
begränsar oss något geografiskt. Om Din trygga famn är den rätta för
Carletto har vi ett speciellt avtal för Dig.
Bilder från Rumänien |
|
2006: Allt har gått väldigt bra, matte säger att jag
är världens sötaste gullplutt - ska en ung man i sina bästa år stå ut
med sådana tillmälen? Jag har fått en bonussyrra också, Tina, hon är
ganska bestämd av sig. Råkade trampa henne rakt i magen en gång, när hon
låg och sov. Jag blev väl lite ivrig när jag hörde matte ute i köket,
ja, ni kan ju förstå. Sånt är lätt hänt, men gissa om Tina blev härsken
... Har haft lite jobb med att bättra på mitt anseende, om man så säger.
Varje onsdagkväll går vi på hundpromenad, alltså i ordnade former, med
Brukshundklubben. Jag har fått träffa flera trevliga hundar, men ibland
måste jag karska upp mig och skälla lite, de får inte tro att man är
någon mes, bara för att svansen inte går som en propeller för jämnan.
Tina haltar med också, nu har hon fått medicin för sitt ben, så nu orkar
hon mera. Sedan ska jag få lära mig en del saker också, men vi har inte
så bråttom med det. Mitt ego behöver bli starkare först. Ja, jag är
faktiskt lite ängslig av mig, fortfarande. "Vänta" har jag i alla fall
lärt mig. Det är viktigt, annars skulle vi dra omkull matte när vi ska
ut, hon är så lååångsam av sig ...
Jag fick en egen säng, direkt jag flyttade in här men ganska många
nätter sov jag i köket under köksbordet. I längden blev det lite ensamt,
så nu sover jag ömsom i mattes säng och ömsom i min hundbädd. När den är
ledig vill säga, för Tina har lagt beslag på den. Hon säger att den
faktiskt var hennes från början. Fast innan jag kom hit hade hon aldrig
legat i den. Men vi tjafsar inte om det, vi får väl turas om.
På dagarna (när matte jobbar) är jag och Tina med husse på jobbet. Det
kommer en del människor dit, ibland hälsar jag på dem, ibland bryr jag
mig inte och ibland skäller jag på dem. Det där sista gillar inte husse
något vidare. Tina tycker att jag ska ta det lugnt och inte hoppa
omkring så mycket, men jag är en nyfiken natur, så jag vill se vad som
händer runt omkring mig, ute på gatan å så.
Idag har jag inte fått något att äta, för jag spydde i natt, flera
gånger, jag är inte riktigt bra i min mage. Matte säger att jag ska
svälta i två dagar. Hur kul är det på en skala? Men sedan ska jag få ris
och löskokt ägg, det blir smaskens. Kanske fiskbullar också, vem vet?
Ja, det var allt från mig. Ha' de bra allihopa.
/Hälsningar från Calle |
