www.hundhjalpen.se



BRENDA (nu PIXIE)

Lilla Brenda lämnades av sin ägare in till hägnet i Cernavoda. Ägaren ansåg sig inte kunna ta hand om hunden, som bara var en liten valp. Brenda var inledningsvis mycket tillbakadragen i den främmande miljön, men har utvecklats till en mycket glad och lekfull liten tik.

Brenda är idag (sept 06) ca 8 månader gammal, och kan således växa en liten aning till. Hon tillbringar hela dagarna lekandes med de andra småhundarna i sin grupp. Hon är mjuk i kontakten med de andra hundarna och har en lite undanskymd roll. Vi söker till Brenda ett lugnt och tryggt hem där det inte bör finnas barn under skolåldern. Däremot får det gärna finnas en liten, trygg hundkompis, eller varför inte en katt som sällskap.

2006 okt: Lilla Pixie har nu varit hos oss i 11 dagar och allt går hur bra som helst. Nåja, Moritz (katten) och Pixie kommer inte riktigt överens än, hon är lite rädd och nafsar honom gärna i svansen när han vänder ryggen till. Hon går fint i koppel, kan vara lös (i lina än så länge) och kommer då på inkallning och sitter på kommandot "sitt". Ute i skogen håller hon samband med sin "mamma" och är över huvud taget väldigt lyhörd och uppmärksam på vad jag gör och var jag är. Husse var lite läskig i början men det börjar ge med sig, de har gärna en kelstund innan det är dags att sova. På nätterna sover hon på en filt mellan våra kuddar och snusar lite då och då på oss för att försäkra sig om att vi finns kvar. Annars är hon väldigt glad och busig och skuttar högt och lågt över möbler mm. Landslaget i agility kanske? :-) Favoritleksaken är en stor illgrön sköldpadda inhandlad på IKEA, den drar hon runt på hela tiden!

Glömde säga att hon är rumsren, kissar och bajsar ute, husse är jättestolt! Fortsättning följer och foton kommer inom kort (när mamma fått kläm på kameran)...



2006 nov: Nu har jag varit hos min familj i 5 veckor och här i Norge har det hunnit bli vinter, vilket jag tycker mycket om, gillar inte alls att bli duschad efter leriga promenader! Vi går långa promenader och jag är lös hela tiden, min mamma och husse säger att jag är duktigast och vackrast i hela världen, men det tycker jag bara är självklart. Jag har fått en del nya leksaker, såna där som mamma stoppar godis i och så måste jag tänka innan jag får ut godiset...puhh vad jobbigt, varför kan jag inte få rostad lever direkt ner i magen?

Jag har fått två kompisar som jag kan leka med och det är jätteroligt, men roligast är när husse jagar mig. Är vi inne så gömmer jag mig under sängen och hoppar fram och skäller på honom, jätteskoj!!

Vi har varit lite ledsna ett tag för min storebror Totte som kom och mötte mig när jag kom till Sverige finns inte mer. Mamma säger att han var gammal och sjuk och inte orkade mer, men vi hann göra lite utflykter tillsammans i alla fall. Totte försökte lära mig att bada i havet men det ville jag absolut inte! Jag kryper upp i mammas och husses knä och gosar och pussar på dom när dom är ledsna.

Jag har också varit hos veterinären (gillade jag INTE men jag skötte mig väldigt bra tyckte han!) och fått ett eget pass så jag kan åka utomlands om jag vill. Jag ville ha ett foto på mig som mamma och husse men det fick jag inte :-(. Nu ska jag sätta mig framför ugnen och vakta min lever så att ingen tar den!



2006 dec: Nu har jag bott hos min nya familj i lite mer än två månader och jag trivs jättebra eller "kämpeflott" som man säger här i Norge. Jag har varit lite ledsen och inte orkat skriva för min storebror som mötte mig när jag kom till Sverige är död. Min mamma säger att han var gammal och trött men jag saknar honom så mycket. Min andra storebror (katten Moritz) och jag kommer lite bättre överens nu men han vill inte leka med mig. Jag skuttar runt honom, viftar glatt med svansen och skäller uppfordrande och ibland drar jag honom lite i svansen och öronen men han vill ändå mest jaga möss... Tråkmåns!

Mamma och jag går långa promenader och gör roliga saker i skogen. Små spår gillar jag, för då får jag rostad lever som är min favorit! Jag vill inte gå så långt ifrån mamma, så jag tycker inte om när hon gömmer sig bakom träd och sånt, då sätter jag fart och letar upp henne. Mamma säger att jag är jätteduktig som kommer på inkallning, sitter, ligger och stannar på kommando, "sakta" och "inte dra" tycker jag är svårt, i alla fall när jag ser en kompis!

När mamma sitter vid datorn och jobbar blir jag jättesur, då öppnar jag lådor och garderober och hämtar kläder och annat som jag drar ut och lägger i en hög på golvet, då måste mamma resa sig och komma, hihi...:-). Då brukar hon gömma godis så jag oxå får jobba en stund. Jag har fått många leksaker som mamma och husse säger är "hjärngympa", inte för att jag fattar vad de menar men de är roliga att leka med. Mamma suckar ibland för jag lär mig jättefort och hon måste hela tiden hitta på nya och svårare saker för hon säger att jag är jättesmart men det visste jag ju redan, så det så!

Vi ska visst börja på nåt hon kallar "agility" till våren för mamma säger att jag har så mycket spring i benen och jag älskar att klättra, hoppa och krypa. När husse äter frukost och läser tidningen i soffan på mornarna hoppar jag upp på ryggstödet och kryper fram och kikar ner över hans axel. Är han inne i någon spännande och intressant artikel kan jag stjäla lite från hans smörgåsfat... Yummm! Salami är jättegott men mamma klagar lite, hon säger att jag rapar vitlök hela dagen sedan!



2007 feb: I skrivande stund lever Pixie storstadsliv. Mamma ska ta det sista på sin magisterutbildning i Stockholm så Pixan och jag är numera inneboende hos lillhusse, som hyr vår lägenhet tillsammans med en kompis. Husse och katten Moritz är kvar på landet utanför Oslo men husse kommer över varje helg till Pixies stora lycka. Första natten sover hon så nära honom hon kan och vill gärna gosa länge i hans knä.

Ungdomarna har varit kattvakt så vi har haft en jättesöt liten kisse boendes hos oss. Av någon underlig anledning har det gått bättre med den här katten än vår egen, kanske för att hon säger ifrån mer. Pixie har fått ett par rejäla smällar av en framtass (inga klor i ögonen, tack och lov!) och slutade då jaga henne. De sista dagarna innan Frida åkte hem åt de till och med ur samma matskål!

Jag är "farmor" till en grå jacko vid namn Winston men där är det Winston som bestämmer! Pixie är fortfarande lite undrande över denna underliga typ som flyger samtidigt som han pratar. Winston retas gärna genom att ropa "kom" med min röst och när lydiga Pix kommer blir hon utskrattad och totalt förvirrad!

Pixie har verkligen blommat upp. Den lite rädda försiktiga hund som gärna höll sig till mig är som bortblåst. Nu tar hon plats och tycker att allt och alla är jätteroligt. Tyvärr innebär det också att hon tror att alla vill leka och att jaga joggare och skidåkare har plötsligt blivit väldigt roligt. Har med mig lina när vi går på långpromenad och tränar lite extra på att hon inte får springa fram till alla hon ser. Annars har hon många hundkompisar, stora som små, och hon älskar att leka och springa. Vissa män kan hon dock vara lite försiktig med men vet de hur de ska hälsa på en hund går det också bra.

Vi har varit hos vår husveterinär här hemma och visat upp henne. Hon har en lätt ögoninflammation som vi fått salva för och analsäckarna är lite problematiska, så de ska vi ta bort så snart som möjligt, annars är hon fullt frisk och har lagt på sig en del muskler. Hon har gått upp 1kg och är nu lagom i hullet så nu får vi se till att hon inte går upp mer. Vi får hålla noga koll på henne för hon är galen i mat och godis och hittar de mest underliga saker på kvällspromenaderna, som exempelvis en hög med stekt pommes frites någon lagt ut under ett träd!!?

På tisdag börjar vi kurs i vardagslydnad och det ska bli roligt att se vad hon tycker om det!