www.hundhjalpen.se



AMELIA

Amelia lämnades in till hägnet av en liten pojke som hade hittat henne på gatan. Han ville egentligen behålla den lilla tiken själv men fick inte för sina föräldrar då de bodde litet och det redan fanns en hund i familjen så han vände sig till hägnet för att hjälpa lilla Amelia till ett bättre liv.

Ettåriga Amelia är en liten blyg hund som står längst ner på rangskalan i hägnet. Hon hunsas av de andra hundarna och håller sig mest i sin koja för att undvika konfrontation vilket gör att vi känner att Amelias situation är akut och att hon snarast behöver få komma till ett eget hem eller jourhem. Vi söker ett lugnt och tryggt hem till Amelia där hon kan få känna att hon är viktigt och där hon får chansen att återvinna sitt tilltufsade självförtroende. Det får gärna finnas hundsällskap i hemmet och Amelia fungerar bra tillsammans med katter.

2006: Inte trodde man att det skulle vara mycket krut i den rädda lilla haren som tvingades ut ur sin bur på Arlanda i söndags. Medan alla andra hundar for runt och fick köttbullar och skinka så ville hon inte ens dricka lite vatten. Det blev en lång bilfärd hem till Malmö med många stopp och hon vågade nästan inte gå då hon fick gräs under fötterna. Andra stoppet såg vi en liten, liten rörelse på svansen som var en liten viftning. Väl hemma möttes vi av en överlycklig golden (vår Titus) som undrade vad det var för flicka vi kom bärandes på. Redan från början så var det väldigt avslappnat mellan dem.

Redan idag (andra dagen) så visade Amelia sitt riktiga Jag. I denna lilla vettskrämda blyga kropp gömde det sig nämligen en riktigt liten buse och rackare. Då de fick komma ut i vår trädgård så satte det av. Så hela dagen har hundarna busat och rusat och Amelia springer fram till oss då vi visslar på henne med glädjehopp och studsar upp mot knäna på oss. Hon och Titus leker som om de har känt varandra hela livet. Hennes vettskrämda blick är nästan helt borta. Då hon hör konstiga ljud från gatan så har hon hittat en buske som hon springer under, men där stannar hon inte länge då hon ser att Titus bara blir nyfiken på ljuden. Inomhus är hon verkligen inte van att vara, hon håller sig på mattan och är livrädd för det hala parkettgolvet. Det är vi säkra på att det är en vanesak, det kommer att gå bra. Katterna är supernyfikna på Amelia som knappt lyfter ett ögonbryn åt dem.

/Kram från Ziizoo, Camilla, Titus, Amelia & de två Katterna Mannen & Ebba