
"När jag (Irma) var i Estland tillsammans med vår finska samarbetspartner
fanns det en liten hund i Rakverehägnet som skulle till jourhem Finland
inför den stundande vintern. Hennes namn är Nots. Den lilla damen är
troligen en blandning mellan tax och pinscher och visade sig var en mycket
charmig om också envis liten tjej, exakt en sådan hund jag faller för. Hon
hade fått valpar i hägnet och nu när valparna hittat hem ville
Koirapakolaiset ta henne till Finland för placering. Jag blev helt såld på
denna lilla varelse och ville inget hellre än att ta henne med mig till
Sverige. Pga införselreglerna gick det ju inte, och det skulle inte varit
rätt mot hunden att komma till jourhem i Finland de 3 månaderna som
krävdes innan hon kunde rabiestestas (Finland är klassat som rabiesland
och därför krävs inte denna testning när man för in hundar från Estland
till Finland). Jag kände mig alldeles olycklig över tanken att denna lilla
hund som genast tydde sig till mig, skulle totalt försvinna från mitt liv.
Själv har jag ju redan 3 hundar så ytterligare en kommer inte i fråga, och
hur som helst kunde hon inte omedelbart fortsätta resan till Sverige. Och
inte hade vi ett väntande hem att erbjuda heller. Så vad göra? Då kom jag
att tänka på min syster och svåger som för något år sedan förlorat sin
högt älskade hund. Fram med telefonen och den bästa övertalningsförmågan!
Min svåger var mycket tveksam, han hade älskat sin hund så mycket och
ville inte utsättas för den smärta som förlusten innebar, en gång till.
Dessutom har han ett lättare handikapp efter en olycka och oroade sig vad
som skulle hända med hunden om de inte orkade ha henne kvar. Då lovade jag
ädelt och heligt att jag i så fall själv skulle komma ta hand om henne...
Så bestämdes det att Nots skulle hem till min syster. Då vi redan var på
båten så skulle de inte kunna hinna hämta henne samma dag. Själv skulle
jag vidare till Stockholm, så mitt ressällskap tog hand om henne över
natten och överlämnade henne dagen därpå."

Bilder från Estland |
2004: Nots har nu varit i sitt nya hem i nästan två månader. Bortsett från
morrandet vid överlämnandet så tydde sig Nots till sina nya ägare nästan
från första stund. Hon är en otroligt lydig hund, kommer på inkallning,
även om hon har lite "spårningsjobb" på gång (hon tycker mycket om att
spåra). Hon var också rumsren från första stund och säger till när hon
vill gå ut. Hon älskar att åka bil och är en riktig läckergom. Katter har
hon inget emot men jagar gärna om de springer undan. Det enda som hon har
svårt för är att bli ensam, men träningen går framåt. Nu klarar hon av att
sitta i bilen och vänta när matte och husse handlar, och kan även stanna
hemma kortare stunder. Det syns på Nots att hon haft en bra familj förut,
hon är tillitsfull och kan de vanligaste kommandona samt vill gärna äta
bara det bästa. Det bästa Nots vet är att sitta på knät hos husse eller
matte och bara mysa. Hon tycker också om att busa med sonens tax Rambo när
de träffas och hälsa på hans hästar på landet.
Den lilla estniska hittehunden Nots har inte bara förgyllt tillvaron för
sina ägare, utan även deras sons familj och Ramsus, den pensionerade
travhästen. Däremot tycker hon att de två yngre hästarna och den
prisbelönte men småilskne ponnyn är väl för hetsiga i hennes smak. Men det
tycker egentligen husse och matte med, även om de ibland måste åka ut och
utfodra någon av dem. Men då finns ju Rambo till hands att busa med under
tiden. |