|
Nicolina hittades övergiven utanför hägnet. Någon hade antagligen kastat
ut henne där. Nicolina var utsvulten och svag. Man kunde inte lämna henne
utan skydd utan hon fick följa med personalen genom dörren, in till
tryggheten. Nicolina följde villigt med och har sedan dess bott bland de
andra hundarna i hägnet.
Nicolina är en söt, aktiv och glad tik på ca 3 år. Hon är mycket
kontaktsökande och kämpar förtvivlat för att genom hundmassorna nå fram
till de människor som besöker hägnet. En stunds kel och mys är en höjdare
för Nicolina, hon är mycket mjuk och vänlig. Nicolina fungerar bra med
andra hundar, både hanar och tikar. Vi söker för Nicolinas räkning en
trygg familj där Nicolina får inta en central plats. Ett plus är också om
spännande aktiviteter och skogspromender står på dagordningen.
Bilder från Rumänien |
|
2005: Efter en stressig start i Sverige landade så småningom jag och Nikki
på Umeå flygplats. Det var en ynklig och trött liten själ som tog sig ut
ur hundburen, efter Nikki fått sig några köttbullar i magen kunde jag få
hjälp av Linda att sätta på halsbandet då jag själv var förvirrad över
alla gränser.
Jag fick bära ut henne till bilen, som tur var tar bilresan från
flygplatsen endast några minuter, så var vi ÄNTLIGEN hemma. Försökte få
Nikki att kissa en sväng, men det förstod hon inte alls, hon satt mest och
skakade och tyckte inte alls att Sverige var speciellt kul. Så vi gick upp
i lägenheten där mer köttbullar, vatten, kokt fisk och ris väntade- och
framför allt- EN BÄDD!!
De första dygnen sov Nikki fruktansvärt mycket, resan hade tagit något
fruktansvärt på den lilla magra kroppen och det mesta var läskigt. Ute
ville hon inte lämna gården, hon ville inte gå i koppel och ville helst gå
upp i lägenheten och sova. Men undan för undan i en rasande takt växte den
lilla själen (och magen!!) till sig. Knappt tre veckor efteråt är hon 100%
rumsren, visar klart och tydligt när hon vill gå ut. Hon hälsar modigt
(och lite väl ofta!!) på både främmande hundar och människor ute, det
fungerar hur bra som helst att lämna henne själv någon timme och hon blir
inte det minsta stressad av lite folk i lägenheten, då är det ju bara fler
knän att sitta i! Nu är inte män det minsta läskiga längre, snarare
tvärtom! Att klippa klorna, titta i öronen eller på tänderna eller duscha,
inga problem- snarare tvärtom, det är ju så roligt när någon rör vid
henne! Att vara ute är nästan roligare än att vara inne nu, men det bästa
som finns är ändå att ligga i soffan under filten och myyyyysa.
Eftersom vi inte har så många vägar i närheten var vi idag och
miljötränade och gick över vårat allra första rödljus, läskigt värre
tyckte Nikki, men eftersom hon gör det man begär (om man har tålamod och
MASSA frolic) så travade hon till slut över med stora steg. Tillbaka över
igen brydde hon sig inte det minsta, jag tror helt enkelt hon glömde bort
att spela liten, det var ju ingen som bar henne i alla fall!
Jag är så förvånad över hur fruktansvärt bra det gått för henne, förvisso
är inte allt över än och det finns många hyss kvar att komma på, men på
det stora hela tror jag inte jag kunde fått en bättre hund. Jag är SÅÅÅ
glad att det blev just den här lilla, speciella tjejen som kom till oss.
/Sofia Gunnerfeldt |
