|
Nicola är en ettårig hanhund som hittades under en översvämning i
Rumänien. En av volontärerna försökte ta sig till en affär. I det en meter
höga vattnet fick hon syn på en livrädd liten hund som troligen rymt från
någon bakgård när vattnet började stiga. Eftersom Nicola inte betedde sig
som en gatuhund, utan mer som en familjehund, väntade man länge på att en
ägare skulle dyka upp men när det inte hände togs beslutet att försöka
hitta ett nytt hem till Nicola.
Anledningen till att vi tror att Nicola haft ett hem tidigare är för att
han är så social och orädd för människor. Till och med hos veterinären är
han gosig och glad. Han är lekfull och trivs bra tillsammans med barn och
andra hundar.
Bilder från Rumänien |
|
2005: Här kommer en rapport från Nicolas- numera Cola- hem i Täfteå/Umeå.
Första natten var det ingen ro: allt skulle kollas... till sist tog jag
fram hundburen och då sov han brevid min sängsida. Sedan har det gått
framåt med kanonfart: nu gör han sina behov i vår stora inhägnade
trädgård, dock ännu inte ute på promenader, men det kommer när han känner
sig trygg där med.
"Storebror" Hugo (borderterrier, 6 år) accepterar honom helt och hållet.
Möjligen lite jobbigt med en sån busig hund kan hans minspel säga, men han
ställer upp på lek och spring. Säger ifrån med ett litet vov eller morr
när han tycker att Cola får lugna sig en stund. De går bra ihop. Båda
tycker tydligen att vår säng är bättre än deras egna hundbäddar, så de
sover hos oss.
Cola har även träffat en ny kompis: lakeland terriern Wilma, 3 år. De
busade jättebra och hade så himla kul ihop. Första gången jag såg Hugo ta
Cola i försvar, när han tydligen tyckte att Wilma var för hårdhänt med
honom...
Cola är mycket kelsjuk: favoriten är att lägga tassarna om vår hals och
ligga på vår mage och nosa på vårt ansikte. Han vaktar oss mycket. Men vi
var beredda på det och Hugo gör mycket för Cola: blir Cola rädd för något
och han ser att Hugo inte bryr sig, så bryr sig inte Cola heller.
Promenader får utökas. Orken efter hundhägn är väl inte den bästa, men han
går så fint i koppel så det är inga problem där. Han är lite svag i
bakpartiet, men med utökade promenader så får han bättre styrka där. Vi
får jobba på det som behövs allt efter som. Han är lättlärd och jag kan
tänka mig att han skulle gilla agilty, med tanke på hans smidighet.
Emot barnen är han otroligt fin. De får krama honom och gosa: och han
kollar varje kväll att 4-åriga tjejen sover i sin säng innan han själv
slår sig till ro. Vi har fått lära grabbens kompis att inte springa emot
Cola, för då bli han rädd för den okände och springer undan. Vanligt
hundvett är att man låter hunden nosa på en själv först... Men Colas psyke
är starkt; han går hellre undan.
Summa summarum: vi är mycket, mycket nöjda med Cola. Han var till och med
mycket finare än på bilden när vi bokade honom. Han har charmat skjortan
av oss allihopa i familjen, grannar och till och med veterinären!
Vi hoppas att han ska trivas hos oss och få ett långt och bra liv!
/Hälsningar från Cola (f.d Nicola) och alla i familjen Levin genom
Madeleine |
