|
Mirinda hittades mycket sjuk i staden Medgidias värsta slumområde.
Eftersom ingen ägare gav sig till känna och Mirinda skulle dött utan
hjälp, togs hon genast med till hägnet i Cernavoda, där hon tack vare god
vård och stora doser kärlek tillfrisknade.
Mirinda är ca 1 år. Hon är en liten, nätt tik i stort behov av att snarast
få komma till ett tryggt hem. Hon har svårt att trivas i den stökiga miljö
som ett hundhägn erbjuder och upplevs därför som ledsen. Mirinda är till
personligheten mycket mjuk och vänlig. Hon trivs med andra, snälla
småhundar, men i en lugn miljö. Vi söker för Mirindas räkning ett lugnt,
stabilt och tryggt hem, där Mirinda får vara viktig.
Mirinda är kastrerad. Hon är bränd över nosryggen med glödande järn liksom
flera av våra tidigare hundar, en grym tradition bland de rumänska romerna
i syfte att "härda" hunden.
Bilder från Rumänien |
|
2005:
Nu har Milla (Mirinda) varit hos oss i lite över en månad och det
känns som att hon har varit här för alltid. Hon kom till oss som en
otroligt rädd liten tjej. Men med mycket tid, omtanke och kärlek, var hon
snart på topp.
Till en början gillade hon absolut inte andra hundar. Hon morrade, bet och
var en otroligt ilsken liten tjej. Om vi var ute på promenad med Milla och
vi stannade för att pratade med en kompis blev Milla också arg. Det kändes
som att hon var rädd för att det var någon som skulle inkräkta på hennes
nya familj, hon ville skydda oss till tusen.
Idag är hon en snäll, go, trygg liten underbar hund. När vi är i skogen
och hon ser en annan hund börjar hon pipa och gny om de inte vill leka med
henne. Det gör inget skillnad om det är en av Ekerös största hundar. Milla
bryr sig inte längre, hon vill bara leka och busa. Möter hon kaniner,
rådjur och älgar i skogen är det inga problem. Då känner hon sig som en
liten tiger och viftar på svansen, springer runt som en liten loppa och
bjäbbar som en tokig, alltså en jättetuff liten tjej ;o)
Den första snön tyckte hon var jättekul. Hon studsade runt som en liten
boll och lekte tills hon inte orkade längre. Det finns inga gränsar för
vad hon kan hitta på för att få lillmatte Sara till att busa med henne och
det gör hon så jättegärna. Det tog dock lite tid innan Milla förstod vad
man skulle använda en leksak till. Första gången hon fick en leksak som
pep blev hon jätte rädd och kissade sig. Idag är det dock inga problem.
Hon kan ligga och tugga på sina pipleksaker så resten av familjen håller
på att bli tokig ;o)
Hon har blivit jättekompis med lillkaninen Ludde. De kan ligga och mysa
och sova tillsammans i sängen utan problem. Men när Milla vill leka med
honom säger Ludde ifrån och hoppar in i sin bur. Där kan hon stå och gny
tills han kommer ut igen.
Innan Milla kom till oss pratade vi mycket om att det inte skulle vara
djur i möblerna. Men glöm det, så är det absolut inte idag. När hon tittar
på oss med sina fina bruna ögon smälter man totalt och nästa steg är
sängen eller soffan ;o) Ja, man kan inte annat än att älska henne för den
lilla goda hund hon är, och det gör vi verkligen utan förbehåll. Vi är så
otroligt tacksamma för att hon kom till vår lilla familj.
Med dessa ord vill vi önska er alla på Hundhjälpen en riktigt God Jul och
ett lyckobringande år 2006. Tack för att Ni finns.
Kramizzzzzar från oss på Ekerö.
/Lillmatte Sara, mamma Conny, Luddekanin och Milla
2014:
Här är finaste Milla (Mirinda) som vi fick hem i 2006 med eran hjälp.
När hon kom hit så hade hon nästan inte nått hår alls på sina tassar
och var så smal och ynklig. Det var en lång process men det var helt
klart värt det och idag mår hon jättebra. Och idag är hennes favorit
personer (förutom mig och mamma) faktiskt män. Den första tiden kunde
hon inte ens vara i samma rum och om hon mötte dem ute morrade hon. Det
är härligt att kunna skämma bort henne med god mat och massa kärlek.
Hon är vår ögonsten. Och numera har hon en lillasyster (vår golden
Molly) att bossa runt med :)
Evigt tacksamma för att ni finns så att vi kunde få hem Milla.
Mvh Sara Möller |
