www.hundhjalpen.se



HERA (nu BUSAN)

Lilla Hera föll ner i ett cementrör som var djupt nedgrävt i marken. Hon kunde inte ta sig upp och stod och skällde förtvivlat. Några barn hörde skallen och hämtade Mihai från hundhägnet. Hera blev räddad och fick följa med till tryggheten.

Hera är ca 2 år gammal. Hon är en väldigt liten tjej, både till kropp och själ. Hon är mycket blyg inför främmande människor och sitter helst i famnen på sina favoriter. Hera upplevs som mycket intelligent. Till Hera söker vi ett mycket tryggt och lugnt hem, utan barn. En liten hund får gärna finnas i hemmet.

2005: Det här är Hera som skriver ett litet brev och talar om hur jag har det. Jag sitter just nu på en köksstol framför spisen och drar in en ljuvlig doft av julskinkan i ugnen. Matte har lovat att jag ska få smaka när den är färdig =) Jag är mycket glad över att fått komma till min nya familj och trivs jättebra! Alla har hjälpt mig när jag varit lite ängslig och då har jag blivit glad igen, jag har börjat inse att de där tvåbenta är ganska snälla. Nu kallas jag för Busan för det är ett passande namn säger matte.

Jag ska berätta en liten hemlighet för er; jag är kär! Dottern i familjen har en papillon pojke som är 3 år, ursnygg!! Han och jag busar och far runt om dagarna. Wroooom....säger det bara när vi leker! Han bor inte här men kommer ibland hit och sover över när hans matte arbetar. Vi får god mat och jag har redan gått upp ett kilo, det behövdes på min annars smala kropp. För någon vecka sedan när jag och matte skulle gå ut och kissa så var det alldeles vitt ute, och kallt var det! Men det var jätte roligt att springa i det vita och busa!

Nu samlas alla i köket och skinkan tas ut ur ugnen, ni skulle känna doften! Jag skickar med ett par bilder på mig och min pojkvän så ni får se hur söta vi är tillsammans, nu har jag inte tid att skriva mer för då kanske jag missar hela härligheten!

Ps. Matte tycker att jag är det sötaste hunden hon har sett, det har hon sagt till mig =)

/Busan



2006: Här kommer en liten sommarhälsning från mig Busan (Fd Hera)

Här är allt bra med mig. Jag trivs väldigt bra i min familj och har fått kläm på språket nu och kan saker som sitt, vacker tass, ligg och komma när matte ropar vilket gör att jag får springa lös och kuta runt. Det bästa jag vet är att gå på promenader och få springa lös som jag vill.

Jag älskar även mat och har fått klädsamma kvinnliga former tycker matte och husse. Matte liknade mig mest vid en tandpetare när jag först kom till Sverige. Jag får vara ensam ibland när de åker och handlar mat, då sitter jag på köksbordet (hmm) och väntar tills de kommer hem. Oftast får jag ett tuggben eller en leksak efterso det har varit såååå synd om mig i min ensamhet. Nuförtiden hjälper jag ofta till att packa upp så jag inte missar något.

Årstiderna har passerat, jul med klappar, påsk med ägg fyllda med hundgodis. Nu väntar semester till Dalarna så jag ska packa med mig min väska med fleecefilt, mjukisdjur och några halsband. Jag har nyss fått ett nytt rosa med "diamanter" på, man vet ju aldrig när man behöver vara fin om man ska gå på party. Husse frågar om det verkligen är nödvändigt att en liten hund som jag MÅSTE ha så många halsband och koppel i rengbågens alla färger. Självklart säger matte som dras som en magnet till zoo-butikerna. Vi väljer koppel efter väder och regnrockarna efter vad som passar min päls. Tänk att karlar aldrig kan förstå att man ska matcha ihop färgerna med pälsen och tillfälle???

Chicko är ofta hos mig och vi busar och springer mest hela dagarna. Jag har även sällskap av Simone som är en Norsk skogskatt på 9 år. Han kommer och går mest som han vill och är större än mig men han är snäll och vi brukar sova tillsammans i soffan.

Annars rullar det på som man brukar säga, vi har firat Chickos matte som har tagit studenten. Chicko och jag fanns på plats på skolgården med små studentmössor i våra halsband, sedan var vi dörrvakter till hennes mottagning och alla blev förstås charmade av oss (alla fick förresten komma in). Jag har även följt med matte till skolan en dag när hon skulle hålla ett föredrag om just Rumänska gatuhundar och det var roligt, alla ville hälsa på mig och tyckte jag var jättesöt.

Tänk vad livet kan förändras från att ha varit en liten gatflicka (!!??) till att bli en liten prinsessa som somnar mätt på kvällarna (helst under täcket), blir ompysslad och älskad och kramad. Jag fyller min uppgift som sällskapsdam åt min matte som jag följer vart hon än går. Får höra att jag är den sötaste, gulliga, trevligaste lilla varelsen på jorden.

Jag tackar alla som hjälpt mig att få komma hit till Sverige och fått uppleva allt detta. Vilken vinstlott!! och jag fick den! Hoppas att fler hundar kan få uppleva detta, jag vädjar till er som funderar på att skaffa en kompis, vi var många på hemmet som väntar på en resa till livet. Det går att reparera själen trots svåra minnen. Jag själv har blivit mycket mera social och orädd för nya människor, fastän höga röster fortfarande får mig att krypa under soffan med svansen mellan benen. Men jag kan även vara lite kaxig om det ringer på dörren (om Chicko går först).

En riktig skön sommar önskar jag alla på Hundhjälpen och tackar än en gång för min "turlott".

Livet är härligt!!

/Kramar från Busan!