2005:
Efter många om och men så anlände vi till slut till Umeå flygplats och
ännu en gång på bara några timmar fick Fellow kliva ut ur sin flygbur in i
en helt ny värld. Skrämmande var det men lugnet behöll han, även om han
inte tog många steg! Det var bara att börja bära. Hans snälla bedjande
ögon får en att smälta! Han var, och är fortfarande då det inte gått många
dagar än, väldigt väldigt mager. Han är mycket ranglåg så det är troligt
att de andra hundarna i hundhägnet har tagit hans mat.
Väl hemma hämtade vi ut min gamla hund, Tazza, en collietik på 9 år och
tog ut dem på en promenad. Första mötet gick bra, de nosade på varandra
och sen så var det inte mer med det. När det sedan var dags att sova så la
de sig i var sin del av rummet och sedan flyttade ingen av dem på sig på
hela natten!
Nästa dag gick också bra, Tazza och Fellow är båda mycket ranglåga och
osäkra på andra hundar (Fellow är täckt med små sår, han har kanske blivit
"mobbad" av de anda hundarna i hägnet). De två ignorerade varandra mest
hela dagen men sedan fick Tazza nog. Det går alltid bra ute på
promenaderna men hon var inte det minsta lycklig över den nya
"inkräktaren" i hemmet. Hon morrade och gjorde utfall mot honom, Fellow
svarade ibland eller gick undan, men inget slagsmål utbröt. Fellow fick
vackert stanna i hallen, för längre in i lägenheten fick han inte gå för
Tazza!
Här började vi bli lite oroliga för vad som skulle hända sedan, skulle det
bli värre och skulle det sluta i slagsmål? Vad skulle vi ta oss till då? I
tre dagar tassade vi runt dem och undvek att komma för nära, för så fort
Tazza trodde sig få stöd från oss (mig eller min syster Stini) så gjorde
hon utfall mot stackars Fellow som dock inte verkade ta det så hårt, han
låg lugnt och avslappnat och sov mest hela tiden. Jag är mycket imponerad
av denna lilla magra hund!
Idag har det gått fem dagar och till min stora lättnad börjar saker och
ting gå bättre! De sover båda två i min säng och inga utfall har ägt rum
än så länge idag! Det känns hoppfullt. Förhoppningsvis har Tazza förstått
att hon inte har vårat stöd i sin utfrysningskampanj eftersom vi lämnade
det upp till dem att lösa situationen själva.
Nu lite mera om Fellow. Han är världens myshund och vill inget hellre än
att ligga tätt tillsammans och bli klappad. Han söker kontakt så fort man
sätter sig ner, det kommer bli väldigt intressant att börja träna så smått
med honom!
Han har varit rumsren från första stund och inte ett ljud har han sagt.
Jag undrar hur han låter =) Han äter väldigt bra och vi ökar försiktigt
mängden energifoder så att han förhoppningsvis lägger på sig en hel del
kilon nu innan vintern! Han går i koppel utan problem, både sele och
halsband går bra. När han vill leka så sätter han i väg i hundranittio
tills linan tar slut, då vänder han på en femöring och rusar vidare åt
andra hållet. Jag har aldrig varit med om en så snabb hund! Han vet dock
inte alls vad han ska göra med en leksak eller ett tuggben och jaga bollar
har han inte förstått sig på ännu i vart fall.
Jag är mycket imponerad av Fellows stora lugn och hur oberörd han är i
alla dessa nya situationer med alla ljud och saker som händer kring honom.
Han behövde bara fundera några minuter innan han gick upp i trapphuset,
samma sak när vi skulle gå över en bro. Han tittar hur Tazza gör och
funderar en liten stund, sedan så är det inga problem! Att vara själv har
han inga problem med heller, han gör som Tazza, lägger sig och sover tills
man kommer tillbaka!
Trots Tazzas kalla mottagande så går han gärna inte ut utan henne. Han
tycker nog det är tryggt att ha henne med för han spanar in hur hon gör
och reagerar för att på så sätt avgöra om det är något han borde vara rädd
för. Det är väldigt skönt att Tazza är så lugn och oberörd, jag tror det
har gjort att han snabbt skaffat mera självförtroende. När han t ex till
slut gick över bron efter att Tazza oberörd gått runt och nosat på den så
har han inte tvekat en enda gång att gå över andra broar eller ut på
bryggor.
Nu hoppas jag bara att de båda forsätter att acceptera varandra och att
dessa framsteg håller i sig!
Många kramar och hälsningar från Charlotta och Stini, med Tazza och
Fellow!
2006:
Here is a report from Fellows family in Umeå!
It has been a while since my last report, so I think it’s about time.
Almost a year later, I’m so happy that I picked Fellow!
Everything is going great between Fellow and the old dog Tazza. No
fighting apart from when it comes to potentially eatable things, then
Tazza wants to have it all. Fellow however has no problems with letting
her have her way! As long as one pats him, he is happy!
Fellow has experienced a lot of new things. We have been on daytrips such
as walking across the frozen lake at Nydala, and we have travelled a lot
all over the country by train when I go to visit my parents in Varberg or
my boyfriend in Uppsala. Of course the dogs always come with me wherever I
go!
Fellow charms everyone who comes in his way. He looks at everyone with his
begging brown eyes wanting them to pat him. If nothing happens, he pushes
lightly with his nose on their hands. Who can resist that?
Fellow is however very uncertain with other dogs and wants to assert
himself with his hackles on end and roaring when other dogs approach me
and Tazza. He is calmer if he is on his own. His biggest interests are to
chase cats, squirrels and birds (therefore he can not run freely).
His favourite place is on the balcony where he lies, watching and sleeping
most of the day.
I send some photos as well. Fellow and Tazza gnawing on their bones (but
Fellow picked a tree branch instead). Also some pictures from the winter's
outings. Fellow and I playing with a newspaper, he jumps up to catch it in
the air and then he happily tears it to peaces!
Take care out there! /Charlotta with Fellow & Tazza (photos by Christina
Engberg Hydén) |