www.hundhjalpen.se



CORA

Cora är en av de hundar som levt längst i hundhägnet och som äntligen har fått en chans att komma till en egen familj. Hon hittades, som så många andra av tikarna, dräktig och hade en ägare som inte brydde sig det minsta om henne.

Trots att hon hittades i ett av de sämre områdena i staden är hon en kärleksfull och social tjej. Hon trivs i människors sällskap och är lekfull men inte jätteaktiv, en siesta i solen efter maten är det bästa hon vet. Som ni förstår är Cora en riktig kelgris som skulle ett älska ett liv med mycket uppmärksamhet och kärlek. Cora är ca 4 år och född med kort svans.

2005: Så har det snart gått tre månader sedan Cora kom till Sverige och blev medlem i vår familj! Vi hade länge velat ha hund igen men tyckt att vårt liv i stan inte passade för det. Nu när vi tagit steget att flytta från Stockholm för att bosätta oss permanent på vårt lantställe utanför Gnesta skulle det bli både hund och katt. Vi bestämde oss för Cora redan tidigt på våren men kunde inte ta emot henne, på grund av flytten, förrän i juli. Då hade hon bott på hundhägnet i Italien i 1 1/2 år.

Sedan första dagen hos oss har hon varit rumsren, det var till och med svårt att få henne att kissa överhuvudtaget första veckan. Hon var mycket försiktig när vi var ute och gick och kissade bara på samma ställen - hon var på okänd mark och andra hundars revir. Nu är det ingen tvekan om vems revir det är! Vi bor högt uppe på en kulle med traktens hundpromenadväg nedanför och Coras favoritställe är på verandan med utsikt över vägen. Så fort någon passerar skäller hon ljudligt ut dem men bevärdigar sig inte med att gå ner och hälsa. Det är alldeles för skönt att ligga där i solen...

Coras favoritsysselsättningar är utan tvekan att sola, gräva efter sork och jaga katter. Vårt enda problem i början var att hon inte alls gick ihop med den kattunge vi fått bara två veckor innan hon kom. Det blev ett jätterabalder och sen bodde kattungen på övervåningen i tre veckor. Som tur var försökte Cora inte komma upp för den branta trappen dit utan var nöjd med att sova på nedervåningen alldeles ensam. Efter några veckor bestämde sig katten för att inte acceptera förhållandet utan gick gradvis nedför trappan för att en dag ta köket i besittning genom att fräsa ordentligt åt Cora när hon närmade sig. Nu går de alldeles förträffligt ihop och ligger tillsammans i soffan. Utomhus ska hundar jaga katter har de båda bestämt, men katten vinner alltid enligt reglerna!

Cora är för övrigt en otroligt trevlig hund som går att ha med överallt och alla blir lika förtjusta i henne. De flesta tror faktiskt att hon är en valp fast hon är 5-6 år! Hon är lite lik en rottweiler/dobermann valp. Hon går fint i koppel, är sunt rädd för bilar, hälsar vänligt på alla människor, älskar barn, ignorerar otrevliga hundar och försöker få igång de andra att leka men är så snabb att ingen hinner ifatt henne. Hon äter det mesta men slänger sig inte över maten och tigger inte. Kattens mat är naturligtvis god men nåde katten om den försöker nosa på Coras mat! Hundgodis - vad är det? Blä! Ett grisöra däremot... Det springer vi ut och gömmer! Eftersom vår familj är morgontrött blev vi väldigt glada när det visade sig att Cora också var det. Första veckan släpade husse ut henne 06.30 innan han åkte till jobbet men när lördagen kom och vi sov till 10.00 utan att hon reagerade slutade vi med det. Gå ut på kvällen är inte heller populärt - det är ju mörkt! Då ska man gosa i soffan framför brasan. Eftersom jag haft förmånen att kunna vara hemma sedan Cora kom så har vi gått långa skogspromenader på förmiddagarna och fyllt bär- och svampkorgen. Sedan har Cora sovit i sin fåtölj och på eftermiddagen har hon vaktat från verandan, jagat katten eller sprungit ut på ängen och grävt efter sork. När lillhusse Filip 13 år kommer från skolan blir det bus och lek och en promenad genom samhället för att kolla in vilka som rört sig där sedan sist. Kan man ha det bättre!

Hälsningar Ylva Estelle/matte