|
Lilla Chiara hittades i grannstaden Medgidia's värsta slumområde. Hon var
svårt angripen av hudparasiter, mager och svag. Hon skulle inte ha
överlevt en vecka till utan hjälp. Då Chiara visade sig vara en rar och
trevlig liten hund beslöt man sig behålla henne inom hägnet, istället för
att föra tillbaka henne.
Chiara är ca 3 år. Hon är en kontaktsökande och social liten tik som
älskar att vara i närheten av människor. Hon är pigg, lekfull och glad.
Chiara har heller inga problem med andra hundar, utan fungerar utmärkt med
såväl hanar som tikar. För Chiaras räkning söker vi ett tryggt hem där det
också händer roliga saker.
Bilder från Rumänien |
|
2006: Här kommer en liten rapport och hälsning från Chiara nu mera kallad
Cia. Allt har gått så himla bra, hade inte kunnat drömma om att det skulle
gå så här bra som det har gjort. Cia är en väldigt trevlig, mysig, gosig,
lättlärd och fantastisk hund. Hon har (bortsett från en olycka andra
dagen) varit helt rumsren och inte bitit sönder något förutom en och annan
toalettrulle. Allt har gått så otroligt bra och hon trivs lika väl ute på
promenad som inne på soffan. Går bra att ha lös och hon lyssnar nästan
alltid när jag kallar på henne. Det enda problemet vi har är hysterin som
bryter ut så fort det vankas mat då blir hon som en helt annan hund och
lyssnar inte. Nu har hon iaf lärt sig att inte äta maten innan jag säger
"varsågod" fast det är väldigt svårt ibland.
Till en början var Sid (min andra hund) inte alls glad över att få en
"syster" men nu har han accepterat henne. De leker med varandra och delar
leksaker. Jag är så otroligt glad att jag bestämde mej för att adoptera en
gatuhund jag hade inte velat missa detta för allt i världen. Cia är alltid
glad och hon gillar allt och alla, hon verkar bara vara glad över att leva
och det tycker jag är fantastiskt med tanke på hennes bakrund.
/Många kramar Emma, Sid och Cia
2008: Chiara numera kallad Cia, kom till Sverige den 25:e November 2005
och har bott med mej sedan dess. Jag har även Cias "bror" Sid som är en
dvärgpudel. Allt har gått så fantastiskt bra från den första dagen. Sid
och Cia kommer bra överens och trivs jättebra tillsammans, det är många
som tror att Cia är Sids mamma :)
Vi har gått några kurser, bla lydnad och agility vilket har gått jättebra
men vi har inga större ambitioner. Cia är helt tokig i mat och hoppar
gärna upp på bordet för att rensa det som finns där om man inte har
uppsikt på henne. Jag tror att det är svårt att lära henne att inte ta mat
vid varje tillfälle som ges och det går nog inte att få henne att sluta
med det. Hon har blivit mycket lugnare när det gäller mat och hon kan äta
sin mat relativt lugnt nu, så några framsteg har hon ändå gjort :) Men den
ovanan tar jag med ro, det finns ju ändå en anledning till varför hon
beter sig på det viset.
En annan grej som hon börjat med nu det senaste året är att hon gärna
sticker iväg när vi är ute och går i skogen. Hon får lätt upp spår som hon
bara måste följa och då lyssnar hon inte alls på vad jag säger. Hon kommer
alltid tillbaka men det kan ta upp till en halvtimme innan hon bestämmer
sig för att komma tillbaka. Annars brukar det inte vara några problem att
ha henne lös.
Cia är en otroligt varm, glad, kärleksfull, mysig och snäll hund. Hon
älskar allt och alla och har aldrig visat någon aggressivitet. Jag är
Hundhjälpen evigt tacksam för att ni har förmedlat denna underbara hund
till mej. Jag har aldrig ångrat mej för att jag bestämde mej för att
adoptera en hund från er.
/Mvh Emma Jonsson, Sid och Cia! |
