|
En tidig morgon hittades en liten, röd, ihopklibbad boll intill en
vägkant. Inuti bollen gnydde det. Det var så Alessandro hittades. Några
ungdomar hade "roat" sig med att försöka dränka honom i målarfärg.
Alessandro kunde räddas men hans vänstra öga var svårt skadat av färgen.
Han är nu blind på det. Ögat täcks av en vit hinna.
1-årige Alessandro är en liten, glad, nyfiken och mycket tillgiven kille.
Han tycker mycket om närhet och kel. Alessandro leker gärna med andra,
snälla hundar i lite mindre storlek. För Alessandro söker vi ett tryggt
och stabilt hem utan alltför små barn, där han kan bli älskad precis som
han är.
Då Alessandro är en av våra handikappade hundar gäller särskilda villkor för
överlåtelsen, läs mer här.
Bilder från Rumänien |
|
2005: Den 17/4 klockan 14:25 var det ÄNTLIGEN dags! Med spänd förväntan
åkte vi till Arlanda för att möta vår nya familjemedlem. Ungefär klockan
tre kom de, alla vovvarna med flyg från Italien, lyckan visste inga
gränser! Men Alessandro var ingen Alessandro, det fick bli en Akilles.
Tyvärr så har Akilles problem med åksjuka. Han kräks och mår otroligt
dåligt varje gång han åker bil, så vi har börjat träna, han får numera
bara åka med in i garaget och parkera bilen. Det tycker han är en lagom
sträcka att sitta instängd i en brummande plåtburk.
Emelie och Akilles fick kontakt direkt, och idag följer han henne som en
liten svans. Gladare och trevligare hund får man leta efter. Vi var
oroliga för att han skulle komma ihop sig med någon av våra katter, men
det märks att han är van att ta hand om sig själv, han vet exakt hur han
ska göra för att de ska veta att han inte har tänkt göra dem något,
åtminstone inte när de är inomhus.
Akilles och vår ena hankatt Chomp har hittat varandra, de leker som
galningar, när Chomp vill förstås.
Efter en vecka ungefär kom en kompis som har en liten Jack Russel tik och
hälsade på, i början var hon grinig på honom, men efter ett par timmar
började hon släppa loss, betydligt mer än hon vanligtvis gör. Så det var
en lyckad förening. De hade jätteroligt, och när Lisa skulle åka hem, så
rymde hon till skogen och gömde sig där, hon ville inte åka hem.
Så vår Akilles har charmat alla i sin närhet och han börjar så smått
förstå att man inte ska kissa och bajsa inomhus.
Nu i slutet av april så fick vi 7 kattungar, kattmammorna var väldigt
beskyddande till en början, men nu hjälper Akilles till att tvätta och
hålla de små dunbollarna rena och det ser ut som om han sitter och väntar
på att de ska börja springa iväg så att han kan busa med dem. Det lär inte
dröja länge innan han springer iväg och gömmer sig när alla kattungar
kommer springandes.
Akilles har sprungit lös sedan tredje dagen och han kommer oftast när vi
kallar, men inte alltid. Det finns ju så mycket man kan göra, antingen kan
man sno en handske och springa iväg och gömma den eller så kan man jaga
alla katterna som finns runtomkring eller varför inte skälla som en
galning åt ingenting bara för att alla runt omkring ska veta att här
bestämmer Akilles.
När vi rider ut så följer Akilles med "flocken". Han tror nog att hästarna
är väldigt stora hundar. När vi rider på banan så springer han bredvid oss
runt, runt, och tittar konstigt på oss. Han tycker väl att det är otroligt
slöseri med energi.
En sak som är säker, vi har inte ångrat en sekund att vi adopterade
Akilles. Hoppas bara för hans skull att hans åksjuka blir bättre.
/Med vänliga hälsningar,
Ulrica, Emelie, Johannes och Akilles
2008: Ville bara skriva några rader och säga att allt är finfint!
Akilles och Topy verkar trivas otroligt bra.
Vovvarna har också förstått att bilen kan vara otroligt trevlig, man kan
ju få åka upp till Umeå och hälsa på och få springa lös och vara vid havet
hela dagarna så nu går det jättebra att åka bil.
Akilles tror vissa dagar att han har två väldigt stora hundkompisar, dvs
hästarna. Han blir så kaxig och stolt när de "är med honom" han är med på
alla ridturer och springer nästan dubbelt så långt som hästarna.
Alla promenaderna är ju heliga, även för katterna, men oftast så är det
bara en katt med, det är Chomp, han pratar hela tiden och försöker hålla
ihop flocken.
Det var allt från denna gång, vi tycker att ni gör ett underbart jobb! |
